Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | KOMMUNER
När en privat välfärdsaktör gör fel kommer kraven snabbt: hårdare kontroller, skärpt tillsyn och fler granskningar. När kommunala verksamheter, kommunala bolag eller politiskt närstående organisationer visar samma sårbarheter blir reaktionen ofta betydligt försiktigare. Det är en märklig ordning. Den som ansvarar för miljardbelopp, välfärd och myndighetsutövning borde rimligen granskas minst lika hårt som den som driver ett vårdföretag.
Kalibers granskning av ABF i Botkyrka visade hur verksamheter som skulle skydda barn och unga från kriminalitet i stället blev kontaktytor för personer med kopplingar till grov brottslighet. Personer i ledande roller förekom dessutom i miljöer som senare kopplats till organiserad kriminalitet.
Det borde ha utlöst en nationell debatt. Inte bara om Botkyrka. Inte bara om ABF. Utan om varför vi ställer så höga krav på privata utförare samtidigt som betydligt mindre uppmärksamhet riktas mot dem som styr kommuner, kommunala bolag och offentliga miljardbudgetar.
Det mest avslöjande var kanske inte bara vad Kaliber hittade. Det mest avslöjande var vad Socialdemokraternas egen granskning missade. Den kontaktade inte den avsatta kommunstyrelseordföranden Ebba Östlin och sökte inte i rättsdatabaser. Hade den gjort det hade den kunnat upptäcka sådant som journalisterna senare fann.
Det är inte kontroll.
Det är en ritual.
När privata aktörer i välfärden brister låter det ofta som om hela samhällskroppen hotas. Då talas det om vinster, ägare, upplägg, riskkapital och behovet av hårdare granskning. När kommunal verksamhet, politiskt närstående organisationer eller kommunala bolag visar samma sårbarhet blir tonen däremot märkligt mjukare.
Jag försvarar rätten att driva välfärd med vinst men inte att fuska, korrumpera eller slippa kontroll. Välfärdens avgörande skiljelinje går inte mellan privat och offentligt, utan mellan seriöst och oseriöst. Granskningen får inte bygga på ideologi. Den måste bygga på risk.
En kommunal logotyp skyddar inte mot korruption, infiltration eller maktmissbruk. Då blir det rapporter. Beklaganden. Nya rutiner. Nya möten. En handlingsplan med färgkodade rutor. Sedan anses problemet vara hanterat.
Den som vill driva ett HVB, ett äldreboende eller en LSS-verksamhet privat måste genomgå ägar- och ledningsprövning. Ekonomin granskas. Ledningen granskas. Styrelsen granskas. Tidigare bolag granskas. Skulder, betalningsanmärkningar och andra belastningar kan leda till avslag eller indraget tillstånd.
Det är rimligt. Den som ansvarar för utsatta människor ska tåla hård granskning.
Samma krav gäller inte dem som styr kommuner med miljardbudgetar, upphandlingar, socialtjänst, äldreomsorg, LSS, HVB-placeringar, fritidsverksamhet och delar av den civila beredskapen.
Sundsvall visar problemet från ett annat håll. Där utreder Ekobrottsmyndigheten misstänkt grov ekonomisk brottslighet kopplad till kommunala bolag. Enligt SVT har flera personer delgivits misstanke i härvan kring Stadsbacken och Sundsvall Logistikpark.
Det handlar alltså inte om någon liten föreningskassa. Det handlar om kommunala bolag, offentliga pengar och politiskt ansvar.
I en västsvensk kommun kunde kommunstyrelsens ordförande samtidigt sitta kvar trots skulder hos Kronofogden på omkring 800 000 kronor. En privat välfärdsaktör med motsvarande ekonomisk historik hade sannolikt aldrig godkänts i en ägar- och ledningsprövning.
Samma mönster syns på fler håll. När kommunala bolag, föreningar och politiskt närstående miljöer brister blir ansvaret ofta diffust. Ingen äger felet. Ingen bar in risken. Ingen såg helheten.
Samma sak hade aldrig accepterats hos en privat utförare. Där hade IVO, kommunen eller upphandlaren krävt svar. Där hade lämpligheten prövats. Där hade frågan ställts om personerna ens ska få ansvara för skattepengar och utsatta människor.
Det är den dubbelmoralen som måste bort.
Poängen är inte att varje skuldsatt politiker är kriminell. Poängen är att ekonomisk utsatthet, beroenden och svag kontroll skapar sårbarheter. Sådant kan utnyttjas av kriminella nätverk, oseriösa aktörer eller främmande makt.
Kriminella nätverk bryr sig inte om driftsform. De söker pengar, inflytande, information och legitimitet. Finns möjligheten i ett privat bolag går de dit. Finns den i en förening går de dit. Finns den i en kommunal verksamhet går de dit.
Ändå låtsas delar av debatten som om risken för infiltration börjar och slutar vid privata vårdföretag.
Det är bekvämt. Det gör att politiken slipper granska sig själv.
Den äldre som behöver hemtjänst, barnet som placeras på HVB och personen som får stöd enligt LSS har ingen nytta av ideologiska skygglappar. De behöver verksamheter som fungerar. De behöver beslut som fattas på rätt grunder. De behöver skydd mot slarv, korruption, vänskapsband och kriminell påverkan.
Det är inte vinsterna vi borde oroa oss mest för. Det är politikernas feghet att granska den egna offentliga makten.
När samhället nu bygger ut det förebyggande arbetet måste kontrollen byggas ut samtidigt. Politiker, högre tjänstemän och personer i ledande ställning över välfärd, upphandlingar och kommunala bolag bör granskas med samma allvar som privata välfärdsaktörer.
Annars fortsätter vi att låsa ytterdörren till vårdbolagen samtidigt som bakdörren till kommunmakten står öppen. Då hjälper det inte att ropa om privata vinster. Skadan är redan inne i huset.
Tor Nilsson
socionom, delägare och konsult, Wensberg & Nilsson Consulting AB, har arbetat med tillsyn och inspektioner vid Länsstyrelsen, Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg