Stefan Hedborg öppnar sportbagen där understället och torrdräkten ligger redo. En minut senare sitter han påklädd och redo i räddningstjänstens dykbil, med all utrustning han behöver inom räckhåll.
När räddningsdykarna i Göteborg får ett larm ska de vara iväg på 90 sekunder. Så länge det finns en förhoppning om att rädda liv kan varje sekund vara avgörande.
Kvällen den 28 juli, när Kustbevakningen och sjöräddningen fick larm om att en fritidsbåt försvunnit utanför Tjörn, ryckte även räddningstjänstens dykare ut. Men det blev aldrig någon insats under ytan.
– Vi hade ingen position att gå på, konstaterar Daniel Düfke, som är styrkeledare på stationen i stadsdelen Gårda.
När polisen hörde av sig dagen därpå handlade det inte längre om en räddningsinsats.
– I det fallet var det en förfrågan om att bistå med eftersök, säger Daniel Düfke.
En kvinna och hennes dotter, en flicka som ännu inte fyllt tio år, saknades efter olyckan. Polisen trodde sig ha lokaliserat vraket.
Hur förbereder man sig på ett sådant dyk?
– Vi har en väldigt öppen dialog. Vi talar med varandra och förbereder varandra på det vi eventuellt kommer att få uppleva, säger Daniel Düfke, som ledde dykinsatsen.
Den avlidna kvinnan hittades i anslutning till vraket, enligt uppgifter från polisen. Kustbevakningen uppgav senare att även flickan hade hittats i närheten.
Räddningsdykarna Andreas Westerberg och Stefan Hedborg deltog i insatsen som slutade med att kvinnans kropp kunde bärgas. Av hänsyn till den pågående polisutredningen kan de inte berätta om vad de såg under ytan. Men Stefan Hedborg konstaterar att vissa insatser är särskilt svåra att jobba med.
– Som när det är barn inblandade. Det tycker jag kan vara tufft. Vi är ju människor, vi påverkas, säger han.
Den mentala förberedelsen är viktig, enligt dykarna. I bilen på väg ut försöker de skapa sig en bild av vad de kommer att möta. Stödet från kollegorna är också viktigt. Efter en tuff insats sätter sig dykarna tillsammans och pratar igenom det som hänt.
– Vi kan ta in hjälp utifrån om man behöver det. Vi har något som heter kamratstöd, som hjälper oss att ta det här snacket, så att alla får komma till tals, säger Andreas Westerberg.
Dykarna i Göteborg har ryckt ut på mellan ett och två larm i veckan under sommaren. Flera insatser har avbrutits efter att personen som befaras ha drunknat hittats välbehållen på land.
– Det räcker att vi har en saknad person på en badstrand för att vi ska börja rulla. Vi åker i ett så tidigt skede som möjligt för att kunna göra skillnad, säger Daniel Düfke.
Långt ifrån alla räddningstjänster i Sverige har samma möjlighet. Dykverksamheten har lagts ned på flera håll i landet de senaste åren, och området norr om Falun har numera inga räddningsdykare. Det visar en kartläggning som tidningen Arbetet publicerade i slutet av förra året. Alla brandmän i landet ska dock ha grundkunskaper i ytlivräddning, vilket innebär att de med hjälp av enklare utrustning kan söka efter personer på ett par meters djup.
Daniel Düfke konstaterar att tillgången till räddningsdykare är en kostnadsfråga.
– Det är en bedömning som kommunpolitikerna får göra. Det är en väldigt stor kostnad att bedriva verksamhet och att ha den à jour 24/7.
Tidigare under sommaren larmades dykarna i Göteborg till Mellerud, 13 mil norrut. En person hade anmälts saknad i anslutning till en sjö. Personen kunde senare konstateras avliden.
– Det blev ett värdigt avslut, säger Daniel Düfke.
Han och hans kollegor är överens om att det är meningsfullt att dyka även när hoppet om att hitta någon vid liv runnit ut.
– Man vill få ett avslut, för allas skull, säger Andreas Westerberg.
Räddningstjänstens dykare har först utbildat sig till brandmän genom att läsa utbildningen SMO – Skydd mot olyckor. Den är i nuläget tre terminer lång och ges av Myndigheten för civilt försvar.
Den som avslutat sin utbildning och blivit anställd på räddningstjänsten kan sedan läsa en åtta veckor lång vidareutbildning till räddningsdykare.