”Har du sett Tyson? Nu har matte inte städat i köket igen. Jag förstår att du inte har velat äta din mat i den här röran? Ja, kompis, du är så glad att husse är hemma nu!”
Professorn och sociolingvisten Deborah Tannen beskriver i sin forskning hur familjer interagerar med sina husdjur. Ett sätt är att använda hunden som en social krockkudde för att slippa konfrontera sin partner direkt.
Det finns ett kul ord för detta: ventrilokvering, eller buktaleri i mer vardagligt tal. Alltså att vi människor tilldelar vårt husdjur olika roller där vi själva skriver och uttalar alla repliker, bestämmer innebörd och sinnesstämning. Hundens spetsade öron, glada hälsning, svansviftande eller ljud används som inspiration till vad man vill ha sagt – ibland med, ibland helt utan, täckning.
Om min fru hört min passivaggressiva kommentar till vår franska bulldogg som jag citerade i början av texten kanske hon inte hade blivit jätteimponerad. Men som sätt att ta upp ett irritationsmoment kan det kanske fungera.
Vad rör sig egentligen i hundens huvud?
Den frågan har garanterat alla hundägare i världen ställt sig.
Och eftersom pratande hundar är sällsynt så får vi skapa våra egna svar – utifrån mänskliga föreställningar.
I sociala medier kan man bli dränkt av påhittade hundröster som ska ackompanjera alla möjliga miner och beteenden.
Hundar tilldelas ofta ett barnsligt och enkelt språk, baserat på ett ganska litet ordförråd. Det kan vara rimligt utifrån studier som visar att hundar har ett intellekt som motsvarar en drygt tvåårig människa. Det finns andra studier som dessutom visar att ett högt tonläge och lite hundanpassat bebisspråk skapar bättre kontakt mellan hund och ägare än vuxendialog.
Vi vet att hundar kan vara otroligt bra på att samspela med människan och förstå och tolka både ord och sociala signaler. Dessutom bidrar lyckohormonet oxytocin, som utsöndras hos både hund och människa vid samvaro, starkt till vår uppfattning att vi kan kommunicera med hunden.
Men som vanligt tar vi det för långt. Mer komplexa tankar rör sig inte i franska bulldoggars, labradorers eller terriers hjärnor. Tidsuppfattning, konsekvenstänk, moral eller långsiktig planering fungerar sällan toppen.
Så hur du pratar och agerar med hunden kanske beror rätt lite på hunden och mer på vilka behov du själv har.
Jag är chefredaktör på dagarna (och ibland på andra tider av dygnet) och när jag kommer hem pratar jag bebisspråk och larvar mig med en fransk bulldogg som jag gett typ nitton olika smeknamn.
Han är kanske den enda individ i min omgivning som totalt struntar i allt som är relaterat till mitt jobb eller mina prestationer. Umgänget med Tyson är en kravlös frizon.
När jag tänker efter är han kanske den ende som verkligen förstår mina behov. Som att köket alltid borde vara städat efter användning.
Fotnot. Du har säkert redan läst alla artiklar i vår husdjursserie. Serien inleddes med en granskning av personer som på allvar hävdade att de kunde tala med hundar.