Stockholm utklassar Europa. Den svenska huvudstaden drar till sig internationella investeringar som nästan ingen annan stad och har under de senaste åren tagit in en tiondel av allt europeiskt riskkapital. Förra året utsågs Stockholm till Europas mest innovativa region och Stockholmsbörsen stod för mer än hälften av alla noteringar i pengar räknat.
Men det är inte bara huvudstaden som mår bra. Det går allt bättre för Sverige. Efter flera svåra år ser vi hur kurvorna pekar uppåt. Nya siffror från Eurostat visar hur den svenska tillväxten är på väg åt rätt håll samtidigt som inflationen fortsatt är låg och hushållen konsumerar mer. Prognosen för 2026 är en real lönekostnadsutveckling över EU-snittet.
Det betyder inte att det saknas reformbehov. Arbetslösheten är fortsatt hög bland utrikes födda och de som saknar gymnasieutbildning. AI-utvecklingen innebär en hög förändringstakt där både utbildning och arbetsmarknad kommer att behöva stöpas om. Hyresmarknaden är dysfunktionell. Men för att citera Nordeas chefsekonom Annika Winsth: “Såväl företag som hushåll mår betydligt bättre i dag än vad man gjort de senaste åren”.
Det här står i kontrast till den nattsvarta bild som Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Mikael Damberg målar upp. I en presskonferens i onsdags slog han på den stora trumman och konstaterade att i princip allt har blivit sämre under den här regeringen. Det är så illa att han inte känner respekt för den nuvarande finansministern.
”Svensk politik får inte hamna i en ond spiral där oförmåga att prioritera urgröper våra starka offentliga finanser. Ett ansvar som M och S delar.”
Damberg syftar på den ekonomiska politiken i stort och statsskulden.
Vad gäller den ekonomiska politiken har flera viktiga reformer genomförts. På skattesidan har regeringen och SD bland annat tagit bort avtrappningen av jobbskatteavdraget, ett viktigt steg för att sänka Sveriges höga marginalskatter. Den vill S återinföra. Till det kommer ett nytt bidragstak och kvalificering till välfärden för nyanlända, förbättrade 3:12-regler, gårdsförsäljning och en reformering av A-kassan. S har varit emot allt. Därutöver har regeringen en framgångsrik inflationsbekämpning bakom sig.
Men när det kommer till statsskulden finns skäl till självrannsakan. Regeringen och Socialdemokraterna har under den här perioden ungefär samma underskott i respektive budget – medan Miljöpartiet sticker ut med klart större underskott.
Statsskulden har ökat med cirka 170 miljarder kronor sedan årsskiftet 2022/2023. I procent av BNP innebär det en ökning av den statliga delen från cirka 18 procent till drygt 19 procent. Den totala offentliga skuldsättningen är drygt 35 procent av BNP.
Sverige har fortsatt starka statsfinanser och en internationellt sett låg statsskuld. I dåliga tider med kontrollerad inflation ska ett land med låg statsskuld tillåta sig att spendera mer. Men den långsiktiga trenden ger tillsammans med vallöften trots allt skäl till oro.
Alla riksdagspartier är överens om att tillåta en ökad statlig upplåning på 300 miljarder kronor fram till 2035 för en historisk upprustning av försvaret samt att lånefinansiera stödet till Ukraina. Det behöver inte vara fel i sig men på sikt behöver försvaret finansieras av statens intäkter.
Regeringen har också gått fram med flera tillfälliga, lånefinansierade åtgärder. Det gäller sänkt matmoms, sänkt skatt på drivmedel, bidrag till månadskort i kollektivtrafiken och sänkta arbetsgivaravgifter. Socialdemokraterna har ungefär samma linje som regeringen med undantag för sänkta arbetsgivaravgifter.
Både Elisabeth Svantesson och Mikael Damberg har presenterat finansiering för framtida satsningar. Framförallt skattehöjningar från vänster och åtstramningar från höger. Här har båda partierna trovärdighet: under den förra S-ledda regeringen höjdes över 40 skatter och tidöpartierna har minskat utgifterna för bland annat bistånd och migration. Och båda partierna är inne på lovvärda initiativ vad gäller effektivisering av staten och offentlig upphandling.
Men det räcker inte i tider av stora statliga utgifter samtidigt som det haglar kostsamma vallöften. Moderaterna lovar bland annat 5.000 kronor mer i månaden för en barnfamilj och Socialdemokraterna allt från slopat karensavdrag, uppräknade statsbidrag till kommuner och regioner, höjda barnbidrag, höjda bostadsbidrag, högre bidrag till medicin, 10 000 nya studentbostäder, mer subventioner till industrin och elbilar samt höjt bistånd. Deras tilltänkta skattehöjningar – som återinförd avtrappning av jobbskatteavdraget – riskerar dessutom att leda till färre arbetade timmar.
Svensk politik får inte hamna i en ond spiral där oförmåga att prioritera urgröper våra starka offentliga finanser. Ett ansvar som M och S delar tillsammans med sina samarbetspartier.