Hösten 2025 gav den norska författaren och journalisten Åsne Seierstad ut den hyllade reportageboken ”Ofred”, som skildrar dagens Ryssland från insidan. Här får läsaren möta individerna bortom Moskva, i den väldiga, skogiga landsbygd i Sibirien som ryssarna själva kallar Glubinka, Djupet.
Seierstads sommarprat, hållet på en svenskvänlig norska som tyvärr nog ändå kan vara svår att hänga med i för många, handlar om hennes relation till detta Ryssland. I princip är det en summering av ”Ofred” samt hennes bok om kriget i Tjetjenien, ”Ängeln i Groznyj” från 2007. Trots det angelägna ämnet, det omänskliga tillståndet under Putins tyranni där männen sänds till köttkvarnen i Ukraina av skäl som för den vanlige ryssen är ytterst grumliga, hade jag önskat att hon gjort sitt ”Sommar” till något mer personligt, något som gått djupare än en sedvanlig författarföreläsning.
”Han hade en tand i munnen”, beskriver Seierstad en daglönare i Tomsk mot slutet av programmet. ”Jag hade fler privilegier än jag kunde räkna.” Det hade varit spännande om hon hade valt att rikta sin nyfikenhet mot dem.