På något sätt är det som om hela livet varit en förberedelse för det han gör i dag. Men att fylla pappas skor som frontfigur i Sven-Ingvars som fyller 70, när man själv just blivit 45 – hur är det? Mellan musikaliska eskapader, vardagsliv och konsthallen i Borgvik möter vi Oscar Magnusson.
Hans pappa var hjärtlig. Alla kände honom och ville byta några ord. På scen var Sven-Erik Magnusson fantastiskt rolig – och välkomnande mot sonen att komma upp och testa.
– Första gången jag spelade med bandet var jag nog fem. Du vet när man ploppar fingret mot kinden, så gjorde jag på någon låt, säger Oscar och skrattar. Jag minns inte vad publiken tyckte, bara att det var kul.
Spelningar för runt 25 000 personer hörde till vardagen. Kanske har erfarenheten gjort honom mer orädd att prova nya saker – livet ska vara luststyrt.
– Men ibland tänker jag: ”Vafan, varför satte inte mina föräldrar mig på piano?” Då kanske jag hade fått in bra övningsvanor. Men jag landar ändå alltmer i att det är bra med en musikalitet som är självdriven snarare än att bli en påläggskalv.
Oscar går i pappas fotspår i viss mån. Snarare trampar han där bredvid. Skapar egna små stigar.
– Vi delar samma yrke, ett där man öser ur hjärtat – och det går inte att göra på låtsas.
Barndomens somrar präglades förstås av musik, men också av Klarälven. Starka, skräckblandade minnen av vattenskidor i lina efter flottningsbåtar. Och att balansera och hoppa på timret …
– Herregud, det var ju livsfarligt! Jag fattar inte hur vi kunde hålla på med det nu när jag tänker på det, men det var ju en annan tid.
I dag har han sin fasta punkt bara drygt en halvtimme bort.
– I Borgvik har vi slagit rot. Det är en riktig pärla under sommaren.
Vad gör ni om dagarna?
– Jag och grabbarna spelar fotboll, sedan är frugan med ute på båten. Jag råkar vara en sådan som inte bara kan vila, utan är lite rastlös och måste hålla i gång.
Oscar syftar dels på Sliperiet, konsthallen som han äger sedan 17 år tillbaka, och dels på sommarens spelningar med 70-åringen Sven-Ingvars.
– Det är ett märkligt jubileum när man själv är 45. Fast samtidigt, Sven-Ingvars är större än enskilda medlemmar och det är musiken det handlar om.
Hur firar ni?
– Haha, det är nästan så jag inte vill säga det … Men det är väldigt stilla. Egentligen en tyst överenskommelse som vi är ganska nära att uppnå nu.
Oscar fortsätter:
– Vi siktar på att i slutet av året ha genomfört 70 spelningar. Och måste vi täppa igen någon lucka så gör vi det här, på hemmaplan. Ett mysigt firande med publiken, helt enkelt.
Här, i samma trakter som Slottsbron där allt började, inleddes sommarturnén. Samtidigt är det platsen för Sven-Eriks sista spelningar.
– Det är speciellt, att kunna ha en så närvarande relation med pappa trots att han inte längre lever. Man blir ständigt påmind om sorgen och får upp minnesbilder av textrader och pappas röst. Men oftast tippar det över i glädje.
Mest berörd blir han när en låt dyker upp i bilradion.
– Viss musik går bara inte att höra sedan jag själv fick barn.
Oscar börjar sjunga: ”Du kära, en gång ska du minnas, den sången som nu förklingat. När våra små barn blivit stora och själva sin kärlek sjungit”.
– ”Lyckan” visar verkligen det här med mänsklighetens kretslopp. Jävla fint.
Oscar Magnusson
Ålder: 45 år.
Familj: Hustrun Sara, sönerna Sven, 7 år, och John, 11.
Gör: Sångare och gitarrist i Sven-Ingvars. Ägare och konstnärlig ledare på Sliperiet i Borgvik.
Bor: Hus i Borgvik några mil väster om Karlstad.
Aktuell: Jubileumsturné med Sven-Ingvars. Konstutställning med Anton Corbijn på Sliperiet i Borgvik, som Oscar beskriver: ”Nederländska urfadern till rockfoton. En riktig drömutställare!” Pågår till september.
Läs fler DN möter och DN gratulerar!