Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | SKATTEPOLITIK
Den svenska skattedebatten har en återkommande svaghet. Enskilda exempel får ofta ersätta en samlad bild. Påståendet att en miljardär betalar lägre skatt än en vanlig löntagare är slagkraftigt, men säger inte mycket innan man har bestämt vilket inkomstbegrepp, vilka skatter och vilken tidsperiod som avses.
Jag har därför i en ny rapport sammanställt registeruppgifter från Skatteverket och Statistiska Centralbyrån om direkta personskatter för hela den vuxna svenska befolkningen 2020. Analysen omfattar 8,5 miljoner personer och visar hur slutlig skatt fördelar sig över inkomstfördelningen (se tabell längst ned). Med totalinkomst avses registrerade förvärvsinkomster och positiva kapitalinkomster. Detta är inte det enda tänkbara inkomstbegreppet, men det har en viktig fördel: inkomsten kan direkt jämföras med den skatt som faktiskt betalats.
Resultatet är tydligt. Den genomsnittliga slutliga årliga skatten stiger från knappt 13 000 kronor i den nedersta fjärdedelen till nära 1,5 miljoner kronor i den översta procenten. Än viktigare är att skatten också ökar som andel av inkomsten: från 16 procent i den nedersta fjärdedelen till drygt 35 procent i den översta procenten.
Den översta procenten i inkomstfördelningen före skatt tjänar 10 procent av de registrerade totalinkomsterna före skatt, men betalar drygt 13 procent av den slutliga skatten. Gruppen närmast under, 90–99 procent av befolkningen, tjänar 19 procent av inkomsterna och betalar 26 procent av skatterna. Den direkta personbeskattningen flyttar alltså skattebördan uppåt i inkomstfördelningen.
Ser vi till andelen inkomst som betalas i skatt är den 35,3 procent i den översta procenten mot 26,5 procent i hela befolkningen och ner mot 20 procent för de med lägst inkomster.
Allra högst upp i inkomstfördelningen blir bilden mer nyanserad. Skattebeloppen fortsätter att växa kraftigt, men skattesatsen planar ut och faller något. Orsaken är i huvudsak att kapitalinkomster får större betydelse. Skatten på arbetsinkomster stiger med inkomsten, medan kapitalinkomster i stor utsträckning beskattas proportionellt kring 30 procent. När inkomstsammansättningen skiftar dras den samlade skattesatsen därför mot kapitalbeskattningens nivå.
Mönstret att höginkomsttagare beskattas hårdare beror inte på att befolkningen rangordnas på ett särskilt sätt. När samma personer i stället ordnas efter disponibel inkomst, det vill säga när skatter dragits ifrån inkomsten och transfereringar lagts till, är fördelningen jämnare men beskattningsgradienten ändå nästan identisk.
Även när befolkningen rangordnas efter nettoförmögenhet, kartlagd i en ny förmögenhetsstudie (DN Debatt 24/5), framgår skattesystemets progressivitet. Skattebetalningarna stiger kraftigt med förmögenheten. De 520 personer som hade minst en miljard kronor i beräknad nettoförmögenhet betalade i genomsnitt drygt 10 miljoner kronor i slutlig skatt, huvuddelen i kapitalinkomstskatt. Sammantaget motsvarade skatten cirka 32 procent av deras registrerade totalinkomst.
Dessa siffror innebär inte att alla relevanta frågor är besvarade. Analysen omfattar inte arbetsgivaravgifter, moms eller bolagsskatter. Sådana bredare skattemått används i delar av den akademiska forskningen och kan belysa förändringar i ekonomisk betalningsförmåga. Att som vissa även inkludera orealiserade värdeökningar i inkomsten är däremot mindre relevant. Dessa beräkningar vilar på osäkra värderingar och tveksamma antaganden, särskilt för onoterade företag, och bör inte blandas ihop med seriösa analyser av länders beskattning av faktiska inkomster.
Den viktiga ekonomiskpolitiska slutsatsen är inte att dagens skattesystem är perfekt. Akademisk forskning visar att skatternas utformning spelar stor roll. Höga marginalskatter minskar drivkrafterna att utbilda sig, arbeta hårdare och byta till mer produktiva jobb. Kapitalbeskattning kan påverka investeringar, ägande och entreprenörskap.
Det är just därför skattedebatten borde börja i rätt ände. Sverige behöver ett skattesystem som finansierar välfärden, omfördelar och samtidigt ger goda förutsättningar för långsiktig tillväxt. Registerdata visar att beskattningen av löpande arbets- och kapitalinkomster redan har en starkt progressiv verkan. Reformuppgiften är att bevara denna intäkts- och fördelningsförmåga men minska de delar av systemet som gör arbete, utbildning och produktiva investeringar mindre lönsamma.
Debatten blir sämre när den utgår från föreställningen att de ekonomiskt starkaste inte betalar skatt. De betalar mycket stora belopp och en större andel av sina registrerade inkomster än befolkningen i stort. Den verkligt svåra frågan är hur dessa skatter bör tas ut. Där bör politiken vägledas mindre av slagord och mer av registerdata, samhällsekonomiska avvägningar och akademisk forskning.
Daniel Waldenström
professor i nationalekonomi, programchef ”Skatter och Samhälle”, Institutet för Näringslivsforskning
Registerdata från SCB och Skatteverket, tabellen gäller vuxna från 18 år och äldre. Inkomsten är sammanräknad förvärvs- och kapitalinkomst före skatt under 2020.