Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | TRAFIK
Regeringen vill göra ett systemskifte i transportpolitiken. Privat kapital, offentlig–privat samverkan (OPS), tullvägar och ett nytt statligt vägbolag ska bidra till snabbare utbyggnad av infrastrukturen. Inspirationen sägs komma från Norge.
Men om regeringen verkligen vill lära av Norge väljer den fel förebild.
Samtidigt som regeringen ger Trafikverket i uppdrag att förbereda OPS-lösningar där vägar finansieras med bompengar, har den norska Skattekommissionen (NOU 2026:9) dragit den motsatta slutsatsen. Kommissionen konstaterar att bompengar som tillfällig finansiering av vägprojekt är ineffektiva och rekommenderar i stället ett nytt system med kilometeravgifter och trängselavgifter.
Det är ingen tillfällighet.
Norge har under lång tid haft en framgångsrik politik för elektrifiering av fordonsflottan. Men när allt fler kör elbil minskar intäkterna från drivmedelsskatter samtidigt som trafiken ökar. Resultatet blir mer trängsel och ett finansieringssystem som fungerar allt sämre. Därför vill Skattekommissionen ersätta dagens bränslebaserade beskattning med avgifter som bättre speglar hur mycket, var och när vägarna används.
Den utvecklingen kommer även Sverige att möta.
Det betyder inte att Sverige ska avstå från att inspireras av Norge. Tvärtom. Men vi bör kopiera de reformer som fungerat – inte de som Norge nu vill lämna.
Den första gäller Nye Veier, det statliga bolag som bildades 2016 för att skapa konkurrens med Statens vegvesen. En utvärdering visar att bolagets färdigställda projekt blivit omkring 17 procent billigare. Men den kanske viktigaste effekten är att konkurrensen tvingat Statens vegvesen att effektivisera sin egen verksamhet. Kostnaderna har där minskat med omkring 7 procent genom bättre projektstyrning och större fokus på samhällsekonomisk lönsamhet.
Den andra gäller kvaliteten i beslutsunderlagen.
Regeringen har själv ifrågasatt Trafikverkets samhällsekonomiska analyser. Norge löste samma problem genom att införa en obligatorisk extern kvalitetssäkring av stora investeringsprojekt. Oberoende konsortier granskar beslutsunderlagen innan regeringen fattar beslut om finansiering. Syftet är att minska risken för det som Daniel Kahneman kallade optimism bias – vår benägenhet att överskatta nyttor och underskatta kostnader.
Sverige borde dra tre slutsatser:
- För det första bör OPS inte kopplas till bompengar. Om Norge själv bedömer att modellen är ineffektiv finns ingen anledning för Sverige att göra den till förebild.
- För det andra behöver Sverige redan nu börja förbereda ett avgiftssystem som fungerar även när fordonsflottan elektrifieras. Kilometeravgifter och trängselavgifter är betydligt mer framtidssäkra än dagens drivmedelsbeskattning.
- För det tredje bör regeringen både skapa en verklig konkurrent till Trafikverket och införa extern kvalitetssäkring av stora infrastrukturprojekt. Norges erfarenheter visar att konkurrens och oberoende granskning förbättrar både effektiviteten och kvaliteten i besluten.
Om regeringen verkligen vill göra som Norge finns mycket att lära. Men då bör den börja med de reformer som Norge själv betraktar som framgångar – inte med den finansieringsmodell som norrmännen nu vill avveckla.
Gunnar Lindberg
tidigare direktör Transportekonomiskt Institut Norge, numer Nordic Mobility R&I AB.
Läs även