Svar på insändaren: Fiskmåsarna gör Malmö outhärdligt – även för djurälskaren.
Jag äter inte heller kött av respekt för djur. Därför blev jag förvånad över slutsatsen i insändaren om fiskmåsarna. Ja, de skriker. Ja, de försvarar sina ungar. Ja, de kan vara påfrestande. Men är det verkligen fiskmåsarna som är problemet?
Skribenten skämtar om Darwins teori och beskriver måsungarna som ”värdelösa på att leva”. I själva verket visar deras existens motsatsen. Fiskmåsen är en av våra mest framgångsrika kustfåglar. Evolutionen handlar om att tillräckligt många individer överlever för att arten ska bestå. Darwins teori talar därför snarare för att fiskmåsen lyckats ovanligt väl.
Människan har byggt bort stora delar av deras naturliga livsmiljöer, ersatt klippor med hustak och skapat ett överflöd av mat genom sopor och matrester. Staden har blivit en idealisk miljö för fiskmåsen, inte för att den invaderat oss, utan för att vi skapat förutsättningarna.
Det är lätt att kalla ett djur "demoniskt" när det väcker oss klockan fyra på morgonen. Men fiskmåsen gör bara det naturen format den att göra: skydda sina ungar och söka föda.
Ofta talas det om att djuren invaderar våra städer. Men städerna är människoskapade miljöer som byggts där naturen en gång fanns. Fiskmåsarna har inte förändrats, det är vi som förändrat landskapet.
Ska människans bekvämlighet alltid väga tyngre än ett djurs rätt att existera? Eller kan vi erkänna att konflikterna ofta är en följd av våra egna val? Kanske är det inte fiskmåsarna som invaderat staden, utan människan som invaderat naturen.