Just nu sprids bilder av Ariana Grandes avmagrade kropp i sociala medier. Det visar än en gång hur vår besatthet paketeras som omtanke, skriver DN:s Mina Asp Romefors.
Ariana Grande motorsågar ihjäl männen som säger att hon aldrig är bra nog. Hon har vridit och vänt på sig, förändrat sitt utseende och uttryck i oändlighet. Men nu är måttet rågat – hon ska återta kontrollen.
Det är åtminstone kontentan av musikvideon till popartistens färska låt ”Petal”, där Ariana Grande verkar vilja föregripa alla kommentarer hon vet ska komma. För i videon ser hon tunnare och sjukare ut än hon någonsin gjort tidigare.
Kort efter att den släpptes i förra veckan berättade en talesperson att sångerskan tar en paus från offentligheten efter sin pågående världsturné. Orsaken sades vara den ständiga granskningen av Grandes kropp.
Vi vet inte vad som orsakat viktraset, men många utgår från att det är en långt gången ätstörning, vilket har fått internet och kultursidorna att koka. För får man över huvud taget diskutera en (sjuk) kvinnas kropp?
DN:s Catia Hultquist menade att det är nödvändigt att prata om livsfarliga kroppsideal. I veckan skrev Joanna Górecka i GP att Ariana Grande blivit kroppshetsens ”superspridare”, särskilt med tanke på sin unga publik.
Vi som är födda runt millennieskiftet lärde känna Ariana Grande i rollen som den rödhåriga Cat i musikalserien ”Victorious” (2010-2013). Sedan såg vi henne bli popstjärna samtidigt som hon sögs in i samma internetsymbios som vi andra. På plattformen Tumblr marinerades vi, liksom Grande, i innehåll som kallades ”pro-ana”. Alltså bilder som romantiserar ätstörningar i allmänhet, och hyllar den anorektiska kroppen i synnerhet.
Vi lärde oss självsvältens språk och började förklä det i termer av att vara hälsosam. Ariana Grande var inget undantag, utan hon bidrog själv till att omvandla ett sjukt beteende till dygd.
Vissa blev avskräckta av bilderna, medan många av oss drevs in i en livslång kamp mot de ätstörda tankarna.
Grande själv har sagt att hon är ”hälsosammare än någonsin” och att det faktiskt inte är okej att kommentera någons kropp. Det är helt i linje med den ätstörda hjärnan, där det värsta som kan ske är att sjukdomen påtalas.
Ansvaret som superspridare kan därför – som många redan konstaterat – omöjligt läggas på den förmodat sjuka Grande. Det vilar på den stab av personer som omger henne. Att de lever på hennes framgång är kanske en förklaring till att det har tillåtits att pågå så här länge.
Men vi som åskådare då? Själv blir jag närmast hypnotiserad av de bilder som sprids på sociala medier som illustrerar Grandes avmagringsprocess. Det presenteras som oro, men triggar samma sjuka blick som drogs till anorexipropagandan på Tumblr.
Bildspelen publiceras av fans och internettroll, som uppenbart har frånsagt sig sitt eget ansvar. Anorexi är till sin natur smittsamt, och bilder på en aktivt utmärglande kropp kan därför dra in den som tillfrisknat i sjukdomen igen. Och jag vill inte ens föreställa mig vad samma bilder riskerar att göra med Ariana Grande själv.
Varje generation verkar kräva sina offer för att vi ska reagera. Genom historien har vi sett Amy Winehouse gå under, men också Karen Carpenter som vid 32 års ålder (samma ålder som Grande är i nu) dog av hjärtsvikt som resultatet av bulimi.
Nu ser vi alltså återigen en kvinnokropp tyna bort framför våra ögon. Det är dock en närmast omöjlig situation. Antingen blir Ariana Grande ett varnande exempel för kroppshetsen – och då får vi bara hoppas att hon aldrig får se alla analyser om sig själv. Eller låter vi bli att tala om det vi ser av hänsyn till henne – och riskerar då att ännu en generation växer upp med den sjuka kroppen som ideal.
Ariana Grande är en artist i den industri som inte har intresse av att hålla sina kvinnor vid liv. Kvinnor som vi sörjer först när det är för sent.
Jag hoppas att Ariana Grande inte blir min generations nästa offer.