Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Varje generation har haft sin jämställdhetskamp. Ser jag tillbaka har vi nått långt. Kvinnor före oss kämpade för rösträtt, för juridisk självständighet och för att kriminalisera våld i hemmet och inom äktenskapet. De bröt ny mark och i den vill jag så för att min dotter ska kunna skörda ännu större segrar. Arbetet för ett mer jämställt samhälle är nämligen långt ifrån över. Fortfarande halkar kvinnor efter ekonomiskt när de blir mammor, och tjejers och kvinnors vardag begränsas av rädsla för mäns våld.
Men jämställdhetsarbetet måste utvärderas. Under allt för lång tid har feminismen kidnappats av vänstern. Det vi har sett växa fram är en radikalfeminism som inte bygger på frihet, utan på kontroll. En feminism som har gjort kvinnor och män till motståndare, som reducerar jämställdhet till en maktkamp mellan kollektiv och som hävdar att varje skillnad mellan könen är ett uttryck för förtryck.
Därför måste jämställdhetsarbetet utvecklas. Vår generations jämställdhetskamp handlar om friheten att få välja sitt eget liv. Den möjligheten vill jag att min dotter ska ha under sin uppväxt. Och för att vi ska uppnå det krävs det borgerlig feminism.
Jag blev borgerlig feminist när jag såg hur vänsterfeminismen gjorde anspråk på att äga sanningen om hur kvinnor ska leva. När jag såg hur familjens betydelse förminskades och hur kvinnors egna val förnekades så fort de inte stämde överens med den feministiska teorin.
Denna sorts vänsterfeminism är precis vad vänsterpolitik är: ett övertagande av kontrollen från den enskilda till staten. Här är det ett fråntagande av kvinnans egenmakt. År 2026 ser vi partier – från vänstern hela vägen till Centern – som vill öka tvångsstyrningen av familjer. De vill kvotera föräldraförsäkringen och i praktiken låta staten styra över kvinnors möjligheter till amning och tid med sina barn.
Kristdemokraterna säger nej till denna tvångspolitik. Det är inte politikers uppgift att tala om vilket liv kvinnor borde välja. Politiken ska skapa förutsättningar för att kvinnor ska kunna välja själva. Du ska inte behöva skämmas för att du satsar på karriären, men du ska inte heller straffas ekonomiskt eller stämplas som jämställdhetsfientlig för att du väljer att vara hemma lite mer med ditt barn.
Kristdemokraterna tror på kvinnan. Och för att möta den ekonomiska ojämlikhet som uppstår för många när barnen kommer, föreslår vi i dag en riktad pensionsbonus för mammor, som skulle ge en kvinna med två barn runt 700 kronor mer i pension, varje månad, livet ut. Borgerlig feminism ställer inte familjelivet mot jämställdhet; den tryggar båda.
Men en borgerlig feminism måste också våga tro på männen och pojkarna. Den kan inte bygga på ett könskrig.
Vad händer med unga pojkar som får höra att deras könstillhörighet gör dem till ett problem? Kristdemokraterna har låtit undersöka saken i en ny mätning (Infostat), och resultatet är nedslående: 6 av 10 unga män anser att de i den offentliga debatten beskrivs som ett samhällsproblem, och endast 15 procent av männen tycker att samhällsdebatten ger en rättvis bild av dem.
När samhället accepterar radikalfeminismens bild av män som problem, skapas ett farligt utanförskap. Pojkar söker gemenskap och mening, men möts i offentligheten av uppgivenhet och riskerar att dras mot nätets mörkaste hörn. Som mamma till både en son och en dotter vägrar jag acceptera att priset för min dotters frihet ska betalas med min sons framtid. Jämställdhet uppnås inte genom att trycka ner mannen, utan genom att lyfta både kvinnor och män.
Självklart måste vår jämställdhet gälla alla – oavsett bakgrund. Det är lätt att säga men svårt att leva upp till. Vänsterfeminister skäller gärna på svenska pappor som vill dela upp föräldradagarna tillsammans med mamman efter egna förutsättningar, men avstår från ett säga ett ord om det verkliga förtrycket. Vi ser hur parallellsamhällen växer fram i Sverige där kvinnor osynliggörs, tvingas bära burka eller niqab och förvägras sina grundläggande rättigheter.
Sveriges värderingar om jämställdhet och frihet ska gälla i hela Sverige. Burkan är inte vilket plagg som helst; den är en symbol för ett åsiktspaket som hör hemma i ett hedersförtryckande samhälle. Det är burkakrati mot demokrati. Det åsiktspaketet ska skickas tillbaka till avsändaren. Kristdemokraterna tar strid för alla kvinnors frihet – även de som lever under hedersrelaterat förtryck.
Det riksdagsval vi står inför är ett värderingsval. Jag känner en enorm stolthet över den borgerliga feminismen. Den bygger inte på hat, inte på konflikt och inte på statlig klåfingrighet. Den bygger på tre enkla ord: Frihet. Familj. Framtid.
Det är dags för en feminism som faktiskt litar på kvinnor – och som tror på både våra döttrar och våra söner.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson: ”Mjuka tvättlappar är det minsta man kan begära på BB”