Artikeln i korthet
I mitten på december förra året presenterades Emilie Libakken Österås för AIK.
Norskan beskrevs som en duellstark och mångsidig mittfältare, skicklig både i det defensiva och offensiva spelet. Där klubben hade stora förhoppningar om att hon skulle bli en viktig spelare för AIK under säsongen.
Så har det ännu inte riktigt blivit.
23-åringen har i stället sedan hon presenterats kämpat med flera skador.
Under fredagskvällen gjorde hon sin blott tredje start för gnaget när laget vann med 1–0 mot Brommapojkarna på Skytteholm.
– Det är väldigt, väldigt kul. Jag har suttit på läktaren sedan april och sätt hur de kört på. Så att äntligen få gå ut där och spela med tjejerna är väldigt roligt, säger Emilie Österås.
”Det var väldigt tufft”
Olyckan var framme tidigt i våras och vänsterfoten fick sig en smäll som höll henne borta i sju veckor.
Väl tillbaka kom nästa bakslag i maj.
– Jag spelade en match mot Vittsjö då, sen fick jag en skada som var större än befarat på högerfoten. Jag behövde ha stövel och gå på kryckor i sex veckor. Det var väldigt tufft.
– Det var först en smäll och så en smäll till. Men laget har gjort det värt det och kommit på träning varje dag. Jag har inte varit ensam i gymmet heller, vi har haft fler som har varit skadade. Det är tråkigt, men det hjälper också att man är fler.
Tajmingen med att presenteras för en ny klubb och åka på bakslag har varit jobbigt medger hon.
– Du har ju bara lust att prestera och visa vad du går för. Så det har varit tufft, men tjejerna har varit väldigt fina och jag har haft ett bra team runt mig.
Hur känns det nu när du är tillbaka?
– Ja, det känns värt det. Det är det jag har tränat för sedan april. Alla timmar på gymmet, allt arbete man har lagt ner. Det är det som gör det värt det.
Hur känner du med matchtempo och hela den biten?
– Nej, men märker att man har varit borta ett tag. Men nu spelade jag 60 i matchen mot Kristianstad och 60 mot Brommapojkarna. Det är bara att fortsätta jobba in i matchtempo och jag känner ändå att det har gått ganska bra.