På lördag fylls Helsingborg av regnbågsflaggor. Många av stadens styrande kommer att gå i Prideparaden och tala om allas lika värde. Det är bra. Men Pride handlar inte om en dag om året. Den handlar om vilka prioriteringar som görs resten av året.
Tyvärr går utvecklingen åt fel håll.
Först fick ungdomsverksamheten Spectra kulturstudio på Dunkers stryka på foten. En viktig mötesplats för unga försvinner. Nu har kulturnämnden fått information om att Dunkers kulturhus inte längre kommer att vara HBTQI-certifierat av RFSL.
Motivering är att staden i stället ska ha en egen intern utbildning och man vill ha en likriktning i kulturinstitutionerna. Men varför skulle den vara bättre än en extern certifiering?
RFSL certifiering omfattar alla diskrimineringsgrunder och bygger på utbildning, tydliga krav och återkommande uppföljning. Den ger besökare en trygghet i att verksamheten har granskats av en oberoende part. En intern utbildning saknar den externa kvalitetssäkringen. Att granska sig själv är inte samma sak som att bli granskad. Stadens egen utbildning hade kunnat kompletteras med RFSL certifiering. Det ena utesluter inte det andra. Tvärtom hade Helsingborg kunnat visa att man både tar ett eget ansvar och välkomnar en extern kvalitetsgranskning.
Det mest anmärkningsvärda är kostnaden. En omcertifiering kostar 22 000 kronor plus moms – vart tredje år. Mindre än 8 000 kronor om året.
Är det verkligen där Helsingborg ska spara?
Regnbågsflaggor är viktiga. Men de kostar mindre än modet att fatta beslut som stärker människors trygghet och inkludering – året om.
Margareta Liljedahl Eriksson (S)