Det var i torsdags och fredags i förra veckan som USA och Japan tillsammans genomförde stödköp i den japanska valutan yen. Detta just som yenen nått sin lägsta nivå mot dollarn på 40 år.
Ländernas centralbanker har inte krokat arm i en intervention sedan 2011 – när G7-länderna gjorde gemensam sak efter Fukushima-katastrofen – och draget beskrivs som historiskt.
Hur stor interventionen var är det få som vet. Estimat som Bloomberg refererar till pekar mot 87 miljarder dollar, eller 830 miljarder kronor.
Vad som däremot är tydligt är att yenen åter försvagas.
”De gav verkligen allt – men nu faller det igen. Faktum är att det sker helt i linje med svallvågorna från tidigare interventioner”, skriver Goldman Sachs tidigare valutastrateg Robin Brooks på X.
Så brukar det se ut. Valutainterventioner beskrivs av ekonomer som fruktlösa och oförmögna att vända en trend, som den stadigt försvagade yenen. Men det är heller inte poängen, menar SEB:s seniorekonom Robert Bergqvist.
Han talar av erfarenhet, som tidigare anställd på Riksbanken under en period när Sverige genomförde stödköp.
”Man vill skapa osäkerhet och kasta grus i maskineriet för att få marknaden att undvika ett tunnelseende; exempelvis idén att yenen ska fortsätta att försvagas”, förklarar han.
Det finns flera skäl till att USA väljer att stötta Japan. Dels handlar det om att visa sitt stöd till Japan som allierad och regional motvikt mot Kina, Nordkorea och Ryssland. Men också om den egna statsskulden.
Japan är med sina dryga 1.100 miljarder dollar i amerikanska statspapper, enligt de senaste siffrorna från USA:s finansdepartement, den största utländska innehavaren av amerikanska skuldbrev.
Storleken har varit på nedgång sedan 2020, delvis till följd av tidigare yeninterventioner, enligt Bloomberg. Under 2026 syns en tydlig nedgång – samtidigt som flera interventioner skett.
Det är dåligt för USA, som är beroende av utländska köpare av sin statsskuld. Det är också ett rejält trumfkort för Japan.
”Jag tror att de har knackat på och sagt till amerikanerna att ’antingen måste ni vara med på interventionerna eller så kommer vi att behöva sälja statspapper’”, spekulerar Robert Bergqvist.
Det ställer finansminister Scott Bessents kommentarer om att göra ”vadhelst som krävs” för att stötta den japanska yenen på ett sätt som ”hjälper den amerikanska ekonomin” i nytt ljus – som en markering om att man vill gardera sig mot en intensifierad japansk statspappersförsäljning.
Det finns en rad faktorer som pekar mot att USA agerat defensivt.
Dels valde man att låta sälja av euro för att finansiera stödköpen, snarare än dollar.
Dels använde Japan inte en befintlig swaplina mot Fed, som låter Japan byta yen mot dollar. I stället användes ett instrument som togs fram under pandemin: en repofacilitet som går under akronymen FIMA.
Den innebär att Japan lånar amerikanska dollar, med sitt innehav av amerikanska statspapper som säkerhet. I praktiken startar USA sedelpressen.
Scott Bessent vill dessutom höja taket för FIMA-faciliteten från 60 miljarder dollar om dagen, enligt CNBC.
Redan användning av swap-linor betraktas som ett ”krisdrag”, menar Brad Setsner vid tankesmedjan Council on Foreign Relations, tidigare vid finansdepartementet, enligt CNBC.
Scott Bessent håller inte med.
”Faciliteterna som Federal Reserve har, oavsett om det är FIMA eller swaplinor, är till för att skydda den amerikanska ekonomin”, sa han till CNBC i tisdags.
Den amerikansk-japanska interventionen sker också i ett mycket känsligt läge.
De amerikanska långräntorna är på historiskt höga nivåer, med 30-åringens 5,2 procent på de högsta nivåerna sedan 2001, och tioåringen på de högsta nivåerna sedan 2007 med sina 4,68 procent.
”Det är vid fem procent som saker börjar gå sönder”, sa Joseph Brusuelas, chefekonom på RSM US LLP, till Washington Posts tidigare främste ekonomiskribent Jeff Stein – numera på en nyhetssajt som heter Notus – tidigare i veckan.
USA står dessutom i begrepp att emittera statspapper på tre, tio och 30-årig löptid i nästa vecka för sammanlagt 125 miljarder dollar, eller nästan 1.200 miljarder svenska kronor. Det sista man vill är att försäljningen möts av låg efterfrågan, vilket skulle få räntorna att stiga. Det ökar incitamentet att hjälpa Japan för att skydda sitt eget bo.
”Det är delvis självförvållat av USA, där Trump med sina hot fått länder och institutioner att ställa sig frågan hur mycket amerikansk statsskuld de verkligen ska bära i sina portföljer”, säger Robert Bergqvist.
”Fram till mellanårsvalet är nog den största ränterisken en misslyckad emission av statspapper”, säger Adam Posen, vid tankesmedjan Peterson Institute for International Economics, till Notus.