Misstänkte mannen i förhör: Väntat på att polisen ska söka upp mig
Erkänner att han släpade in ett av offren i ladan • Dotterns larmsamtal
・Uppdaterad:
45-åringen väntade på att polisen en dag skulle söka upp honom – efter att ha vetat om att han lämnade sitt dna på mordplatsen i Brattås 2005.
I förhör skyller han på okända personer – men erkänner att han släpade in ett av offren i ladan.
– Det här låter ju jättekonstigt. Men det blev som det blev, säger den åtalade.
Efter att det uppmärksammade fallet gäckat polisen i 21 år väcktes i dag åtal mot en 45-årig man.
Pensionärsparet Gerd Wiklund och Tor Öberg i 70-årsåldern hittades brutalt mördade på sin gård i Brattås den 2 juni 2005 av mannens dotter Barbro Öberg.
– Jag är hos min pappa. Han har inte svarat på ett par dagar, nu har jag hittat hans sambo ute i... hon är död. Jag såg bara Gerd och... sprang in och ringde på en gång, säger Tor Öbergs dotter Barbro Öberg i larmsamtalet till 112 för två decennier sedan.
På Gerd Wiklunds strumpor hittades dna från en okänd person. Men polisen kunde inte identifiera vem spåret kom ifrån.
Genombrottet kom förra året när en ny lag trädde i kraft och tillät polisen att använda dna-baserad släktforskning i mordutredningar. Efter att ha använt metoden kunde 45-åringen gripas och häktas i april i år.
”Fick väl panik eller något”
Under utredningen har nio förhör hållits med mannen, som direkt efter första förhöret medgav att han var på brottsplatsen när dubbelmordet inträffade. Han nekar dock bestämt till brott och skyller på okända personer.
– Jag var ute på en långpromenad och så hörde någon skrek. Och så gick jag dit och kollade och såg något bråk.
Och så skrek jag åt honom att sluta. Och så slog de ihjäl en kvinna, säger han i förhör.
45-åringen har lämnat en detaljerad berättelse, som polis och åklagare inte tror på. Mannen menar att han, när han såg de okända gärningspersonerna fly från platsen, tog tag i Gerd Wiklunds ben och drog in kroppen i ladugården – och på så sätt lämnade sitt dna på hennes strumpor.
– Och sen gick jag väl hemåt. Fick väl panik eller något, säger han och tillägger att han lämnade platsen ”för att inte bli inblandad”.
– Det är klart jag borde ha ringt polisen egentligen men nu gjorde jag inte det. Det här låter ju jättekonstigt. Men det blev som det blev. Om någon hittar kroppen så är det inte så bra om jag är i närheten. Det var väl så jag tänkte för då skulle väl jag bli misstänkt.
”Hade dåligt samvete”
I samma förhör efter gripandet berättar den mordåtalade att han ”uppmärksammat att Brattåsmorden omnämnts i media genom åren” och att han har ”hört talas om dna-baserad släktforskning”.
Polisen skriver i utredningen att mannen berättar att han därför kände att ”det skulle kunna finnas en risk att polisen någon gång skulle kunna söka upp honom av den anledningen.”
45-åringen berättar även att han mått ”väldigt dåligt” efter händelsen och att han ”hade dåligt samvete för att han inte hade gjort någonting vid aktuellt tillfälle”. På fråga om han sökt hjälp för sitt mående svarar han:
– Då blir jag misstänkt. Det är väl ganska uppenbart. Det låter ju inte speciellt bra.
Rättegången mot 45-åringen hålls senare i augusti i Ångermanlands tingsrätt.