Efter valet kan Sverigedemokraternas ordbråk spela roll för vanliga svenskar.
”Vi har alldeles för många som inte är en del av den etniskt svenska befolkningen”, sa Ludvig Aspling (SD), migrationspolitisk talesperson, tidigare i somras (Dagens ETC 14/7). Han fick medhåll från partisekreterare Mattias Bäckström, men riksdagskollegan Nima Gholam Ali Pour (SD) anklagade honom för att vara klumpig och gå emot partilinjen (Expressen 23/7).
Kanske ringde chefen dem efter det. För nu har Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour skrivit en gemensam debattartikel om att SD minsann har varit i för en öppen svenskhet i 15 år och att man självklart ska kunna assimileras in i Sverige (Aftonbladet 5/8). De hävdar nu också plötsligt att SD inte ”gör skillnad på människor utifrån etnicitet”.
De båda SD-företrädarna skriver vidare att begreppet etnicitet inte borde vara så dramatiskt – eftersom det används av både myndigheter, partiföreträdare och folk i allmänhet. Så är det förstås. Hundratusentals svenskar använder trots allt dna-teknik för att undersöka var i världen de har sina rötter.
Men det är ändå en skillnad på att ta ordet etnicitet i sin mun – och att göra en politisk poäng av att Sverige har för många invånare som inte är etniskt svenska.
Även partiledaren Jimmie Åkesson är otydlig när det kommer till vilka som ska räknas som svenskar. SD-ledaren menar att Sverige är hans land eftersom hans förfäder har ätit bark och dött för denna landplätt – men säger samtidigt att människor som kommer hit och bidrar har rätt att kalla sig svenskar (DN 10/3).
En annan klurig fråga för SD är om det går att vara både svensk och muslim. På samma gång! Länge har linjen verkat vara att islamister inte hör hemma i Sverige – och sedan har partiet gjort sitt bästa för att sudda ut gränsen mellan islamister och muslimer. Men tidigare i våras sa Åkesson rakt ut att han har svårt att se att muslimer kan vara svenskar.
Det går att avfärda snacket om icke-muslimska etniska svenskar som kulturkrig utan sakpolitisk relevans. Men SD går till val på att förbjuda hijab i offentligheten och betala invandrare för att säga upp medborgarskapet – och i höst kan de vara det största regeringspartiet.
För Sverigedemokraterna är inte svenskhet ett intressant ämne för ett seminarium, utan själva kärnan i deras politik.