ANALYS
MAGNUS WENNERBERG
Allt svårare för Andersson att säga ja till Dadgostar
・Uppdaterad:
Att Tidöpartierna ånyo varnar för terrorromantik på vänstersidan är inte överraskande.
Att Magdalena Andersson däremot markerar att Nooshi Dadgostar saknar kontroll är ett tecken på att kraften i Vänsterpartiets ultimativa krav på ministerposter har urholkats.
Stödet för Palestinarörelsen är som starkast i Vänsterpartiet, där sympatiyttringarna likväl gång på gång spårat ur.
I våras avslöjade Expressen att 25 av partiets kandidater uttryckt terrorsympatier, huvudsakligen kopplat till Israel-Palesina-konflikten. 22 av kandidaterna har sedan strukits från eller självmant lämnat partiets valsedlar.
Och den här veckan framkom att både gruppledaren i riksdagen Samuel Gonzalez Westling och ledamoten Ilona Szatmári Waldau i brev stöttat palestinier som dömts för kidnappning och mord samt organisering av självmordsattentat där spädbarn, barn, tonåringar och andra civila dödats.
Ett starkt ifrågasättande
Partiet svarar att det brustit i sin faktakontroll. Men att det är media, och inte partiet själv som uppdagar vad som skett, har till och med fått dess statsministerkandidat Magdalena Andersson att reagera.
”Jag ser väldigt, väldigt allvarligt på det. Just det här att det återkommer gång på gång visar att de uppenbarligen inte har tillräcklig kontroll”, sa Andersson till Aftonbladet igår, där hon också beskrev avslöjandet om Szatmári Waldau som ”fruktansvärt”.
Detta är ett starkt ifrågasättande av Vänsterpartiets regeringsduglighet. Den redan motvilliga Andersson tycks i det faktum att Dadgostars parti ånyo skjutit sig i foten se ytterligare argument mot Vänsterns ultimativa krav på att få sitta med i Rosenbad om oppositionen vinner valet.
Behovet att ta avstånd ökar
Behovet att ta avstånd ökar också av att Ulf Kristersson nu gör allt för att koppla ihop skandalerna inom V med S, för att göra Magdalena Andersson till en så skrämmande statsministerkandidat som möjligt. Inte minst för osäkra mittenväljare.
Nästan som en direkt motsvarighet till hur oppositionen den här veckan använder sig av Richard Jomshofs Quislingsuttalande för att skrämmas med Tidöalternativet.
Även om Ebba Busch höjt temperaturen i sjukvårdsfrågan, genom att ställa genomförandet av ett förstatligande som krav för att sitta med i en regering, har sakpolitiken hittills inte riktigt tagit sig in i den här veckans valrörelse. Där är det i stället skandaler kopplade till respektive sidas ytterflanker som dominerar.