Angående artikeln i Sydsvenskan 6 augusti, där Mattias Düberg menar att fotgängare går på fel sida.
Äntligen kommer frågan upp på bordet!
Jag skulle också önska att de då utvärderar projektet "ta bort alla trottoarkanter i Lund".
Gränserna på gatorna i centrala Lund har suddats ut helt. Det ger en känsla av att allt går i ett. Det är i dag ganska otydligt var vägen slutar och trottoaren börjar. Fotgängare lever farligt här. De tänker inte på att de fortfarande måste se sig för innan de kliver ut på den näst intill osynliga gatan eller cykelvägen.
Samma sak gäller på Östra Mårtensgatan. Här finns inga trottoarkanter, vilket gör att fotgängare spatserar rakt ut i gatan utan att se sig för. Det känns ju som en enda stor gågata. Det har lagts miljontals kronor på det här projektet. Men har ingen med ett gediget säkerhetstänk kopplats in?
Här är mina förslag på åtgärder:
- Tydligare markeringar: Gör det visuellt uppenbart var gränserna går.
- Utbildning och information: Gå ut med kampanjer. Var ska man gå? Behöver man se sig för innan man korsar gatan? Vem har egentligen företräde på en gata utan övergångsställe? Ska man verkligen gå i bredd mitt i gatan?
- Behåll trottoarkanterna på andra gator. Som exempel kan vi ta Kiliansgatan. Här är trottoarerna visserligen både smala och knöliga, vilket leder till att fotgängare går mitt i körbanan, gärna tre eller fyra i bredd. Men det går att åtgärda. Bredda trottoaren, jämna till den och – för allt i världen – behåll trottoarkanterna! Då blir det lättare att förstå var man ska gå och var bilar, cyklar och sparkcyklar kör. Dagens Lund skickar signaler om att "här går vi hur vi vill och överallt".
Som om inte de trafikfarliga situationerna vore nog har det nya prestigestråket genom innerstaden redan börjat förfalla. Trots att det bara gått en kort tid börjar den nya gatan alltmer likna den gamla, med stora ojämnheter och gropar. Faktum är att gatsten inte håller för den tunga busstrafik som rullar här dag ut och dag in. När ska Lunds kommun egentligen ta in detta? Ska vi behöva lägga miljonbelopp på reparationer med jämna mellanrum bara för att man har valt fel material till fel plats?
Annika Green