Många auktoritära stater som Ryssland, Iran och Saudiarabien bedriver mediekampanjer utomlands. Kina sticker dock ut inte minst tack vare sina enorma ekonomiska resurser. Kina är en enpartistat och enligt det styrande kommunistpartiet är det generella uppdraget för medierna i landet ”att agera som regeringens språkrör”. Under Xi Jinpings ledarskap har partiet stärkt sin ambition om att berätta ”Kinas historia på ett bra sätt” även utanför landets gränser.
Man spenderar tiotals miljarder varje år på att stärka bilden av Kina och har sedan länge etablerat medieplattformar som China Radio International, CGTN och Xinhua utomlands. En annan metod är att sprida den kinesiska regeringens narrativ genom att skänka gratis innehåll till lokala medieplattformar i andra länder. Samtidigt används piska och morot för att få utländska journalister att rapportera på ett så Kinavänligt sätt som möjligt. Hittills har dessa strategier främst burit frukt i att påverka medier i den fattiga delen av världen.
Svenska journalister uthängda
I Sverige bedriver Kina kampanjer riktade mot såväl traditionella som sociala medier. Under Gui Congyous tid som kinesisk ambassadör i Sverige 2017 till 2021 blev Kinakritiska svenska journalister uthängda på ambassadens hemsida och många utsattes för mer eller mindre förtäckta hot. Dessa påverkansförsök verkar dock främst ha resulterat i en mer Kinakritisk rapportering från traditionella svenska medier.
Den kinesiska partistaten tycks ha varit mer framgångsrik när det gäller att påverka sociala medier i Sverige. Genom företag med statliga kopplingar har Kina etablerat kontakt och samarbeten med flera svenska influerare. Det finns många exempel på att influerare i dessa samarbeten återger en bild av Kina, bland annat gällande kinesisk minoritetspolitik, som har stora likheter med regimens propaganda. Kinas påverkan på innehåll på sociala medier via influerare är del av en övergripande och framväxande global strategi där Kina inte bara försöker skrämma utländska journalister till tystnad utan också alltmer riktar in sig på sociala medier för att mer effektivt styra berättelsen om landet.
Givet Kinas offensiva agerande är den mediepolitiska utvecklingen i världen och Sverige oroande. Sjunkande annonsintäkter för privata medier och minskande bidrag till Public Service i många länder riskerar att leda till att den oberoende journalistiken försvagas, vilket lämnar ytterligare utrymme för Kinas mediesatsningar. Samtidigt innebär den auktoritära utvecklingen i USA, Trumps aggressiva utrikespolitik och nedskärningarna av det amerikanska bistånd till att den internationella opinionen kan bli mer mottaglig för Kinas mediala narrativ.
Det är en del av en övergripande och framväxande global strategi där Kina inte bara försöker skrämma utländska journalister till tystnad utan också alltmer riktar in sig på sociala medier
Även om vår nypublicerade studie visar att Kinas påverkansförsök mot traditionella svenska medier varit relativt misslyckade finns det inga garantier för att så kommer vara fallet även i framtiden. I en tid då traditionella medier, inte minst public service, verkar under hård ekonomisk press ökar sannolikheten för att Kina använder ekonomiska medel för att utöva påverkan.
Samtidigt bör influerares och nya mediers ekonomiska samarbeten göras mer transparenta för att undvika politisk påverkan från odemokratiska krafter. Den nuvarande marknadsföringslagen för sponsrade samarbeten är inte tillräckligt anpassad för att motverka auktoritär påverkan på sociala medier. Sponsrande aktörer som är statligt finansierade bör markeras tydligt som sådana i dessa samarbeten och det måste regleras tydligare genom tillägg i lagstiftningen. Detta för att vi som konsumenter av nyheter och sociala medier ska vara medvetna om potentiellt underliggande syften med innehåll som publiceras i dessa samarbeten.
Gustav Sundqvist, lektor på Mälardalens universitet och analytiker vid Nationellt kunskapscentrum om Kina vid Utrikespolitiska institutet
Erik Mo Welin, analytiker vid Nationellt kunskapscentrum om Kina vid Utrikespolitiska institutet
Vera Sommardal, tidigare praktikant på Nationellt kunskapscentrum om Kina vid Utrikespolitiska institutet
Fotnot: De två studierna som texten hänvisar till är ”China’s soft power narratives: Influencers as intermediaries in Sweden” och ”Chinese government efforts to influence Swedish media”