Dina intryck direkt efter matchen?
Känslan omedelbart är att IFK Göteborg verkligen har chansen att vända detta nästa vecka om man vågar spela ut lite mer. Men också den gamla sanningen att de mindre lagen i Europaspelet inte direkt får något gratis av domarna. Tobias Heintz fick ett mål bortdömt högst tveksamt i början av andra halvlek, Blåvitt blev blåsta på en solklar hörna och de flesta 50/50-duellerna gick i belgarnas favör. Å andra sidan har IFK Göteborg fått flera billiga straffar med sig den senaste tiden mot mindre klubbar, men det är lätt att förstå hemmasupportrarnas visselorkan när domarteamet lämnade planen.
I övrigt märktes det att det var Europafotboll på allvar på Gamla Ullevi igen med IFK Göteborg som hemmalag (FCI Levadia får ursäkta) efter många år. Bra tryck på läktarna, förre storsponsorn Nisse Wiberg, 78, var på plats med sitt mäktiga hår, och det var känslor så det stod härliga till.
Jättebråket strax före paus blir svårglömt. IFK Göteborg slarvade bort en boll högt upp på offensiv planhalva, Gent kontrade snabbt och Hyllarion Goore – vilken löpstil! – kunde lite väl enkelt ta sig fram till skottläge och sköt in 1–0 via Rockson Yeboahs ben. Här kunde både mittbacken och Alexander Jallow klivit upp tidigare för att stoppa skott, men mål och bråk blev det. Hyllarion Goore firade och fick sällskap av Josué Vergara. Den senare började hetsa mot publiken, Noah Tolf fick nog och markerade och ett tag såg det ut som att det var den lille blonde vänsterbacken mot hela Gents lag.
Tolf stod upp föret lag och klubben och fick snabbt hjälp innan det börjades knuffas mer. Gents coach Rik de Mil såg först ut att vilja få sina spelare att lugna ner sig men hamnade sedan i en häftig ordväxling med Magnus Edlund, IFK Göteborgs huvudtränare på papperet i Europa på grund av regelverket. Uppfriskande att se!
Rik de Mil och Jocke Björklund hälsade i alla fall på varandra hyfsat hjärtligt efteråt. Vi får väl se vad Edlund tycker när han återfått normal puls igen.
Hur bra var egentligen Gent?
Överraskande mediokert. Klart att det är ett stabilt lag som har stor erfarenhet av att spela i Europa, men det syntes ju att storformen är en bra bit bort. Visst, det finns individuell kvalitet på sina håll och deras liga har inte dragit i gång ännu, men jag trodde ändå att Gent skulle vara klart vassare, dominera mer och skapa mer. De leder med 1–0 i halvtid, ska spela hemma i returen och har ett och ett halvt ben i playoff, men det här var verkligen inte ett motstånd som skrämde slag på många på Gamla Ullevi den här halvregniga kvällen. Trist att göteborgaren Momo Sonko inte ens fick hoppa in i sin hemstad, kan man tycka, men Gent gjorde ändå jobbet.
Vad kan Blåvitt ta med sig till returen?
Att laget sitter ihop mycket bättre än tidigare och att Viktor Andersson i målet fortsätter att visa fin form. Skåningen gjorde en superräddning i slutet och Rockson Yeboah hjälpte till med att rensa på mållinjen – en aktion som kan visa sig vara avgörande när det här dubbelmötet summeras. Det är noterbart att det är klart svårare för motståndarna att spela igenom IFK Göteborg – för ett par veckor sedan var det öppna spjäll.
Samtidigt kändes det som att Blåvitt i vissa sekvenser hade lite för mycket respekt för Gent. Med lite bättre skärpa och mer mod hade resultatet kunnat bli det omvända, men det är som sagt ingen omöjlig uppgift i Belgien. Blåvitt vände mot FCI Levadia och kan göra det igen, även om Gent är ett par snäpp upp.
Jag hade gärna sett Oliver Månsson, eller ”Oliver Måndric” som han börjat kallas i supporterkretsar, från start då. Den nyblivne 17-åringen är ruskigt intressant, verkar kunna springa hur mycket som helst och har en förmåga att spela bollen framåt, vilket Blåvitt måste göra. Den här gången blev det lite väl mycket i sidled och bakåt med David Kruse och Kolbeinn Thordarson centralt i planen.
Nåväl, returen nästa torsdag har alla förutsättningar för att bli en riktig rysare om Jocke Björklund och kompani spelar sina kort rätt.