”Ibland kommer den första roboten innan larmet går”
KIEV. Flyglarmet hinner knappt ljuda innan en skur av robotar fyller skyn. De kommer snabbt, hårt och allt oftare. Inte ens huvudstaden Kiev kan längre skydda sig när Ryssland bytt taktik.
– När larmet går har man i bästa fall ett par minuter på sig att ta skydd, säger Daria Smorodina, 24.
Rysslands robotattacker mot Ukraina är nu så frekventa och intensiva att de kan beskrivas som en ny, systematisk taktik. Anfallen har utförts sedan slutet av maj, med Kiev som primärt mål.
Bara i juli avfyrade Ryssland 126 ballistiska robotar mot landet, enligt det ukrainska luftförsvaret. Till det kommer kryssningsrobotar och hypersoniska missiler. Kampanjen har fortsatt i augusti: under natten till onsdagen dödades 17 personer i Kievregionen i en attack, dussintals skadades. Lagerlokaler och en tågstation förstördes.
Till skillnad från de svärmar av drönare som Ukraina mestadels lyckas oskadliggöra, kan man inte försvara sig mot robotarna. President Volodymyr Zelenskyj har pekat på Ukrainas akuta brist på luftvärnssystem under lång tid, och vädjat om Patriotsystem.
”Det är av största vikt att våra partners inser att förseningar eller ovilja att överföra luftförsvar leder till fruktansvärda offer”, skrev han i sociala medier efter den senaste attacken, då Ukraina inte sköt ned en enda av de 28 robotarna.
Vid attacken den första augusti sköt man ned 1 av 27. I maj klarade man omkring hälften. Nu är lagren slut. Luftvärnsleveranserna har sjunkit med två tredjedelar under årets första halvår jämfört med samma period 2025.
Det är en delvis ny verklighet för Kiev, vars luttrade invånare ändå är vana vid krigstillståndet.
– Jag är inte rädd för drönare, en shahed kan förstöra en lägenhet eller två. Men en robot kan ödelägga hela byggnader. Det skrämmer mig, säger Daria Smorodina, 24.
Ändå tar hon sällan skydd.
– Vi hinner inte. Ibland kommer den första missilen innan larmet går. Jag bor med min mamma och min mormor, som inte är så rörlig. Och min schäfer är 14 år och så långsam. Han blir rädd när det smäller, så rädd att han skakar.
Bara ibland, när den ukrainska militären tidigt har varnat för en attack, tar de sig till säker plats långt innan larmet går. Det försämrade säkerhetsläget i staden har fått Daria Smorodina att för första gången vilja lämna landet, förklarar hon innan hon försvinner ned i tunnelbanan.
Där går tågen som vanligt, men området runt stationen ligger i ruiner sedan en robotattack i maj. Av den tidigare marknaden återstår ett skelett, men grönsaksförsäljarna är tillbaka på trottoaren.
Robotarnas kraft och hastighet tas upp av alla jag talar med.
– För det mesta väntar jag ut de första robotarna i min lägenhet, det kan vara tiotals. Men att ge sig ut mitt under en attack vore idioti, säger Ivan Tjerniavskyj, 20.
Han står vid Dnipros strand ute på en grönskande halvö, ett slags Kievs Djurgården med en stor park mitt i stan. Folk solar och svalkar sig i vattnet, men ett dopp lindrar inte all hetta.
– Vid ett tillfälle var jag 200 meter från en träff. Ljudet av en robot är fasansfullt, även om explosionen sker långt bort. Hittills är det inte många i Kiev som faktiskt varit helt nära, i så fall tror jag att desperationen här hade varit långt större. Men om jag med ett ord ska beskriva för dina läsare hur jag upplever situationen, lyder det: stress, säger Ivan Tjerniavskyj.
Bristen på luftvärn är inte enbart Ukrainas; lagren är begränsade eller sinar även hos landets allierade. Också i USA, där president Donald Trump nyligen tog tillbaka tidigare löften om att ge Ukraina licens att tillverka Patriotmissiler.
Moskva utnyttjar Ukrainas dåliga sits och har lagt in en extra växel i sin robotproduktion. Den målmedvetna inriktningen på missiler sker samtidigt som kriget vid fronten i öster är praktiskt taget stillastående.
I Kiev utgår de flesta från att den ryska taktiken kommer att fortgå så länge Ukraina saknar luftvärn.
– Ja, men anfallen för inte Ryssland en tum närmare seger. De orsakar stor smärta, men de mål som träffas har ingen militär betydelse, säger Nodari Katsadze, som snart fyller 18 och står i begrepp att flytta till Tyskland för att studera flygteknik.
– Det har delvis med de nya hoten att göra, men jag har länge velat läsa utomlands, säger han.
Trots eskaleringen känns den ukrainska huvudstaden om dagarna fortfarande som vilken storstad som helst. Folk strosar, äter mjukglass, läppjar spritz. Nattetid avlöser explosionerna varandra. Många är högst medvetna om att deras uppfattning av normalitet har förvrängts, menar Nodari Katsadze:
– Just nu tänker jag att Kiev är stort och att risken att en robot ska träffa precis där jag befinner mig är mycket mindre än säg, risken att bli påkörd. Men om jag för fem år sedan hade vetat att jag inte ens skulle uppsöka skyddsrum vid en missilattack hade jag baxnat.