Esther Arndtzén är medarbetare på kulturredaktionen.
Kan lite vänsterprassel rädda en relation på dekis?
Det är utgångspunkten i Kim Sundbecks Malmöfilm ”Det grönaste gräset”, en romantisk komedi i skruvad tappning. Möllanparet Olivia och Sasja träffas under smått bisarra omständigheter, bland annat med en obekväm och blodig kyss hos tandläkaren, blir kära och ihop. Efter ett par år blir det som det oftast blir – romantiken stelnar till vardagsgrått lunk. Olivia glömmer Sasjas födelsedag, Sasja kommer i sin tur aldrig på Olivias konstutställningar.
Kim Sundbeck har både skrivit manus till och regisserat ”Det grönaste gräset”, som är hans första långfilm. Han ville göra en film om vardagliga människor och vardaglig kärlek – inte den klassiska romantiska komedins upphaussade situationer.
– Jag gillar romantiska komedier, men jag kan känna att de är lite förljugna. Varför måste det vara så storslaget? Jag tycker att det kändes kul att göra en smutsig romantisk komedi, där allt är lite skevt och människor är både bra och dåliga. En film som handlar mer om att förlåta varandra och gå vidare, än om ett par som hittar varandra och blir evigt kära.
Det säger Kim Sundbeck, när vi träffas några dagar innan filmens Malmöpremiär på biografen Panora, där Sundbeck också jobbar deltid.
Filmens Sasja och Olivia har tröttnat på varandra och på sin tillvaro. De vill båda ha mer ut av livet, men utan att riktigt förstå hur de ska ta sig till. När Sasja träffar den riviga servitrisen Lea på jobbet, och de inleder en affär, är det något som lossnar. Relationen till Olivia får en nytändning, men Sasja trasslar snabbt in sig i en allt rörigare situation som leder till en hel del komiska knipor.
Inte minst när han försöker få Olivia att själv vara otrogen, för att lätta på sin skuld.
– Jag tänkte väl att det kändes mer igenkännbart att inte ha en sån charmig Hugh Grant i huvudrollen som alla tycker om. Det var roligt att ha den här bortkomna, oambitiösa karaktären Sasja, men som upptäcker en ny sida hos sig själv när han börjar manipulera och ljuga, han blir plötsligt handlingskraftig, säger Kim Sundbeck om sin huvudkaraktär.
Om man verkligen har fuckat upp eller gjort något riktigt dåligt, då är det bästa som kan hända att den andra också gör något dåligt.
Trots att relationsdramat och de dilemman det leder till är tunga, är det i allra högsta grad fokus på komedin i ”Det grönaste gräset”, som tar ett lättsamt grepp på det komplicerade och skitiga i romantiken.
Kim Sundbeck stoppade in bitar av sig själv och sina erfarenheter i alla karaktärer, berättar han.
– Jag kan identifiera mig mycket med Sasjas konflikträdsla. Om man verkligen har fuckat upp eller gjort något riktigt dåligt, då är det bästa som kan hända att den andra också gör något dåligt. Så slipper man stå där med skulden och skämmas. Det är hans drivkraft. Tyvärr leder den bara till att allt eskalerar.
Att det skulle bli Vilhelm Blomgren (tidigare i bland annat ”Midsommar”, ”Gösta” och ”Clark”) var givet från början, säger Kim Sundbeck. Men Anna Asp, som spelat rollen som kriminalpolis Jenny Bodén i Beck-filmerna i tio år, provfilmade först för en mindre roll. Hon var så pass bra att hon fick den större rollen direkt.
Det kändes kul att äntligen få göra en film i hemstaden, berättar Anna Asp som är född och uppvuxen i Malmö.
– Jag tyckte att det var ett väldigt roligt manus, jag skrattade när jag läste det. Det var väldigt olikt något jag gjort tidigare. Komedi har jag velat göra jättelänge, och även om min karaktär inte är den som står för humorn direkt så var det kul att använda replikerna på ett sätt som skapade rolig tajmning tillsammans med Vilhelm, säger hon.
Anna Asp, som är gravid med sitt tredje barn, kan till viss del känna igen sig i Olivia. När man som Olivia blivit trettio plus, och vill ha barn, så börjar man värdera saker annorlunda.
– Är man i ett förhållande i den åldern så blir det lite antingen eller. Man tänker, hur mycket vill jag det här? Hur mycket orkar jag kämpa? Antingen tänker man att vi ska inte ha barn ihop, så vi gör slut. Eller så tänker man, nu får vi satsa, nu är det detta som gäller, säger Anna Asp.
– Dessutom är hon konstnär, och vill gärna kunna leva på det, fortsätter hon.
Men hur pass kära är egentligen ett par som båda bedrar varandra? Varför gör de inte bara slut?
– Det var ju ett problem, hur ska man vilja heja på det här paret? Jag var väldigt investerad i det, hur vi skulle få in värme och kemi mellan de här personerna. Det var ju ganska uppenbart att vi behövde få in att de verkligen tycker om varandra också. Att det finns något att bygga på, säger Anna Asp.
Det handlade också om att balansera svärtan och humorn i filmen – att hålla det lättsamt, men inte för tramsigt.
– Det finns ju en typ av humor som är ångestbaserad, men blir det för mycket så känner man bara sekundärskam. För man vill ju också kunna ta det på allvar. Men jag tycker att ångest som drivkraft är ganska roligt, och något som man känner igen sig i ganska mycket, säger Kim Sundbeck.
Filmen handlar om hur mycket sanning kärleken klarar av. Och om man kan leva i ett förhållande utan ärlighet.
Någon som inte drivs av ångest är älskarinnan Lea, spelad av Maria Nohra, en fri själ som tycker att Sasja är tråkigt normativ och tvåsam. Hon försöker hela tiden få honom att slappna av – som när hon tvingar honom ta hallucinogena droger och klättra upp i tornet ovanpå Kulturhuset Mazetti med Ögon Cacao-reklam, för att se soluppgången över Malmö.
– Hon är frälst på det sättet att leva, och ser ett hyckleri hos alla runtomkring henne, som pratar om trohet och kärlek. De lever ut ibland, och sedan vill de tillbaka. Hon blir ju något slags sanningssägare i den här kontexten, säger Kim Sundbeck.
Otrohet är onekligen ett ämne som berör. Det märktes inte minst under vintern 2023, då skribenten Vesna Prekopic ville avdramatisera otrohet i krönikan ”Är det verkligen hela världen att vara otrogen?”, om att fler borde få ha kakan och äta den. Texten väckte stor uppståndelse, och i andra tidningar rasade skribenter mot Prekopic. Sociologiprofessor Emma Engdahl gick så långt att mena att förespråkandet av otrohet var ett hot mot demokratin.
Tror Kim Sundbeck och Anna Asp att filmens budskap kommer att provocera?
– Så tror jag alltid det kan bli när man gör en komedi om något som folk har starka känslor kring. Det finns ju alltid en risk att mottagaren känner att det här är ett ämne vi inte tar på allvar. Sen tycker jag att det är ett sätt att utforska det, tänk om det vore så här istället? Filmen handlar om hur mycket sanning kärleken klarar av. Och om man kan leva i ett förhållande utan ärlighet, säger Kim Sundbeck.
– Det kan ju också bli ganska kul, om man ser filmen med sin partner till exempel så kan man börja prata om de här grejerna. Hur hade du känt om det här? Det tycker jag är kul, säger Anna Asp.
Håller Malmö på att bli ett mecka för den moderna, romantiska komedin? ”Det grönaste gräset” ansluter sig till en rad filmer och serier som spelats in här, alla på temat kärlek, dejting och relationer i förfall – bland andra ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig” och ”Populära problem”.
Ändå var det aldrig Kim Sundbecks ambition att göra en Malmöfilm, säger han.
– Men det är ju här jag bor. Det hade varit väldigt opraktiskt för mig att göra en romantisk Örebrokomedi, för jag vet ingenting om Örebro. På något sätt blir det ju automatiskt att man tar därifrån man bor. Men ambitionen var att det skulle vara ett par man kunde känna igen sig i, även om man inte kommer från Malmö, säger Kim Sundbeck.
Det är mer praktiskt, och billigare, att göra film i Malmö – dessutom finns det massa platser som inte behöver förställas menar Kim Sundbeck. Som är vackra som de är – Sundbeck nämner Asian Trading på Möllan, t0rnet på Mazetti, en viss allé han tycker om. Inspelningen tog bara 24 dagar, eftersom det var enkelt att använda de miljöer som redan finns och som Kim Sundbeck känner väl.
Själva staden speglar Olivia och Sasjas relation, tycker Anna Asp.
– Staden kommer nog in i hur man väljer att berätta om det. I Malmö finns det plats för både det fina och det fula, den här historien hade nog berättats på ett annat sätt om den hade utspelat sig i Stockholm, säger Anna Asp.
Kim Sundbeck tycker också att det är enklare att komma med andra perspektiv, om man gör film i Malmö.
– Det blir automatiskt så om man inte befinner sig i centrum för kulturskapandet i Stockholm, tänker jag, man blir direkt lite upprorisk och lite konstig. Gör de saker på ett visst sätt där, så vill vi göra det på ett annat sätt här.
”Det grönaste gräset” har premiär fredagen 7/8.
Inbäddat innehåll