Det var befriande att höra när språkröret Daniel Helldén (MP) i torsdagens partiledarutfrågning i Ekot stod fast vid att Sverige borde ha en mer öppen invandring, i stället för att förhålla sig till den främlingsfientliga åsiktskorridoren.
Reaktionerna från Tidö och deras försvarare kom fortare än ett ”jag vet inte” från Jimmie Åkesson (SD). ”Efter fyra år av riktig integrationspolitik kan vi inte gå tillbaka till rödgrön naivitet” skrev Simona Mohamsson (L) på X.
Lika fort blev Miljöpartiets enskilda utspel en fråga om Socialdemokraternas förmåga att bilda regering, bland annat på ledarplats i Dagens Industri. För hur ska Magdalena Andersson (S) få ihop det med ett parti som vill hjälpa fler kvotflyktingar och inte vill sätta 14-åringar i fängelse?
Under flera år har illusionen av att det bara finns två alternativ fått fäste. Men idén att partier förväntas ge upp sina hjärtefrågor redan innan väljarna lagt sina röster är märklig. Att kompromissa bort sitt partiprogram på förhand är som att lägga ut sitt hus till försäljning långt under marknadsvärde. Det är helt enkelt en dålig affär.
Väljarna förtjänar konsumentupplysning för varje enskilt parti – inte hypotetiska regeringskonstellationer. På samma sätt som i matbutiken vill väljare ha en tydlig innehållsförteckning över vilken politik ett parti faktiskt erbjuder. Av det skälet gör ett parti väl i att inte göra avkall på de godaste smakerna i påsen innan man vet hur stor efterfrågan är.
Men inte heller är Miljöpartiets besked någon nyhet. I partiprogrammet från 1994 förespråkades också en ”generös flyktingpolitik”. Den inställningen har helt enkelt bestått. Däremot har Socialdemokraterna och Moderaterna i ett årtionde vänt kappan efter främlingsfientligheten där invandring i allmänhet och invandrare i synnerhet utmålas som ett hot för Sverige.
Miljöpartiets utspel är nödvändigt. Om svensk politik inte ska bli Sverigedemokraternas ekokammare behöver debatten utmanas. Ju tydligare partierna gör sina röster hörda, desto bättre blir också den politiska mångfalden. För vårt flerpartissystem borde försvaras snarare än att pressas in i två förutbestämda block som förvanskar väljarnas åsikter.
Det är fritt fram att rata Miljöpartiet och rösta på ett annat parti. Men om ett parti redan nu gör avkall på sin politik för att andra partier tycker annorlunda eller är större – då har man inget i en valrörelse att göra.
Väljarna, politikerna och tyckarna borde vara tacksamma att vi har partier som vågar utmana. För med tydliga partier får väljarna konkreta val. Kompromisserna får komma efter att väljarna har sagt sitt.