Säsongen för kräftskivor är här och trots kalasets stökiga natur, finns det ett antal oskrivna regler. Bland annat att man som gäst ibland förväntas bära en strutformad pappershatt.
Enligt Richard Tellström, docent i måltidskunskap och etnologi vid Stockholms universitet, är det ohövligt, enligt etikettens regler, att som gäst tacka nej till att bära kräfthatten. Han menar att det ingår i ”festens ritual”, på samma vis som man förväntas bära vissa kläder som bröllopsgäst.
– Man måste ha på sig pappershatten om man går på kräftskiva, annars får man stanna hemma.
– Tackar man ja till inbjudan så tackar man ja till villkoren också. Du kan inte plocka ut russinen ur kakan.
Tellström lyfter att kräftskivan är den enda traditionella svenska festen där man bär hatt, och att hatten har funnits med på kalaset sedan nästan 100 år tillbaka.
Stina Vickhoff, SvD:s vett- och etikettexpert, håller med om att det är trevligast för kollektivets skull om alla tar på sig hatten, men säger att man inte ska ta det på gravallvar.
– Det kommer alltid vara någon som vägrar. Men det är ju lite som att man har maskerad och någon prompt vägrar klä ut sig. Någonstans är ju ”bare minimum” att man tar på sig den här hatten.
Mats Danielsson, vett- och etikettexpert, menar att det finns lite av ett ”socialt tryck” kring hatten och föreslår att man har på sig den en kort stund, för att sedan kanske ställa den på bordet, om man inte vill ha den på hela kvällen.
– Jag tillhör själv en av dem som plockar av den ganska fort.
Sörplandet
Något annat som är speciellt med kräftskivor är bordsskicket. Plötsligt sitter ett helt sällskap och äter med händerna och sörplar högljutt medan kräftspad rinner längs med skjortärmarna.
Allt detta är dock helt okej, menar Tellström.
– Man ska sörpla, det ingår. Det här är den enda festen man får göra det. Gränsen går när man framkallar äckel hos sina bordskamrater.
Finns det något bra sätt att säga det på?
– Som Magdalena Ribbing sa så finns det bara ett etikettsbrott som är större än andra etikettsbrott. Och det är att påpeka att nån gör fel. Sitter man bredvid någon sådan, så får man helt enkelt uthärda.
Mats Danielsson menar att det är helt i linje med kräftfesten att sörpla och smaska.
– Sen kanske man inte ska göra så att kräftspadet skvätter på bordsgrannen eller så att det blir på något sätt osnyggt.
Att det dåliga bordsskicket ingår håller Stina Vickhoff med om.
– Det känns som att det hör till högtidens natur att det ska vara sörpligt och lite grisigt.
Swishandet
Att gäster delar på festens kostnader hör numera till vanligheterna. Vickhoff tror att det kan vara något positivt.
– Jag tycker man generellt måste sänka ribban för att anordna saker. Så jag tycker inte att det är något konstigt med att alla är med och bidrar.
Men om du som värd tänkte lösa det ekonomiska via Swish, finns det etikettsbrott att undvika. Alla tre experter är överens om att det tydligt måste framgå redan i inbjudan att man som gäst förväntas swisha och ungefär hur stor summa det handlar om.
Enligt Mats Danielsson finns det ett ”big no no”.
– Att vid sittande bord begära att gästerna börjar swisha för kräftorna, utan att man har förvarnat.
Och om man får en swishförfrågan på 1 000 kronor först efter festen?
– Då tänker man att det var sista kräftskivan jag gick på hos dig. Och så betalar man snällt. Det skulle jag göra. Jag skulle uppfatta det som en tydlig oförskämdhet.
Att dela hela kostnaden jämnt på alla gäster kan vara enklast, men Stina Vickhoff menar att man som värd måste tänka på att exempelvis gravida och andra som inte druckit ska bidra med en mindre summa.
– Det är ju någonstans bara för att värden är lite lat och inte orkar tänka till. Men om man har bestämt sig för att vara värd, då måste man ta det ansvaret fullt ut.
Om du inte äter kräftor
Det är inte alla som äter kräftor. Men att förvänta sig att bli serverad alternativ mat som gäst är ohövligt, menar alla tre experter.
– Om man inte äter skaldjur men ska på en kräftskiva, då får man ju ta med sig den maten som man själv vill äta. Och om man inte då är nöjd med typ västerbottenpaj och bröd, då får man ju ta med sig något annat, säger Stina Vickhoff.
Mats Danielsson har ett förslag:
– Man kan erbjuda sig att bidra till själva kalaset på något vis. Och i vissa fall så kommer ju värdparet säga ”Ja men vad trevligt, det tycker vi var ett jättebra förslag.” Eller så säger de ”Nej, nej, det är inga problem. Vi fixar något annat.”
Richard Tellström har en något stramare hållning till att ta med sig egen mat.
– Om värd och värdinna säger det så går det. Men annars kan man inte ha med sig egen mat till ett bjudkalas. Man bjuds in till en gemenskap, att nu ska vi äta kräftor eller surströmming, eller vi ska fira jul eller vad det är. Och då kan man inte ta med sig egen mat. Det kan man inte göra.
Så är du en bra gäst på skivan
Viktigast är att som gäst inte ”tjura ihop”, att ha ett gott humör, roa andra, och sjunga med i visorna, menar Mats Danielsson.
– Det är gästen som gör festen.
Stina Vickhoff är inne på samma spår.
– Var en god gäst. Se till att hjälpa till. Plocka undan. Bidra.
Likaså Richard Tellström.
– Ta med dig ditt bästa festhumör, sjung med i sångerna och ha hatten på huvudet eftersom det liksom ingår i det hela.