Åtta tjejer och två killar balanserar bland stenbumlingar som skiljer hav från land i Västra hamnen. De förevigar varandra och sig själva.
– Jag har kunnat sova väldigt gott sedan jag kom hit, säger Julia Hordieieva, 15 år.
Hon tittar ut över himlen och beskriver lättnaden över en lugn och fredlig himmel. Hon tycker att det är rent här.
– Man kan till och med se sina fötter när man badar. I Zlatopil finns inget hav, men en mindre flod en bit bort.
Under några dagar i juli och augusti får de ett avbrott från krigets vardag. De badar i havet, sjunger karaoke, träffar jämnåriga på fritidsgårdarna i Åkarp och Arlöv och går på stan.
Den märkligaste upplevelsen hittills har varit surströmming. På Disgusting food museum fick de smaka – eller åtminstone lukta – på strömmingen.
Det godaste är godis, och utbudet imponerar. Liksom alla butiker. Övriga intryck är att människor är vänliga, nyfikna och välkomnande, den moderna arkitekturen fascinerar. Särskilt Turning torso.
Men hemma i Zlatopil ser vardagen helt annorlunda ut. Staden, som är Burlövs kommuns vänort, ligger i Charkivregionen tio mil från den ryska gränsen. Så sent som förra veckan attackerades Zlatopil igen, och flera bostadshus förstördes.
För Julia Hordieieva och hennes kamrater är vardagen helt förändrad sedan den fullskaliga invasionen för fyra och ett halvt år sedan. Vissa dagar saknar de el, och då fungerar inte heller mobilnätet. Undervisningen sker oftast online, förutsatt att elen fungerar.
Stadens infrastruktur har blivit hårt belastad när många internflyktingar från frontområdena söker sig till Zlatopil, samtidigt som drönare och robotar har attackerat elledningar och bensinstationer.
– När det är lugnt är det svårt att förstå att det pågår ett krig, säger Margaryta Kulibaba, 13.
Samtidigt har hennes familj flyttat till en by utanför staden för säkerhets skull, eftersom attackerna fortsätter.
Tidigare kunde ungdomarna planera sin tillvaro. Nu lever de mer dag för dag.
– När som helst måste vi vara beredda på att lämna våra hem och allt vi håller kär, säger Ulyana Litvin, 15.
Hennes största intresse är att sjunga, och hon drömmer om en framtid som sångerska.
Sara Vesterin är en av dem som engagerat sig för att ungdomarna ska få ett avbrott i vardagen. Hon är kommunstyrelsens ordförande i Burlöv och känner igen sig i dem. Hon föddes i Sarajevo och kom till Sverige när hon var i samma ålder.
– Jag hörde hur några av dem berättade att de hade blivit rädda av ljudet från en byggarbetsplats, och jag förstår precis. Jag frös själv till is när jag var på en flyguppvisning med lågt flygande plan nyligen.
Det är andra året i rad som Burlövs kommun bjuder hit ungdomar från vänorten. Vistelsen avslutas med några dagar på Glimminge lägergård i Båstad.