Under Görans första tio år var hans hemstad Sölvesborg. Dit återvände han för fyra år sedan. I fyra generationer har familjen vistats på Listerlandet. Görans och vår farfar kom redan på 1920-talet. Vår far anförtroddes på 1930-talet att fortsätta hans arbete på Sölvesborgs Kolonial AB, som senare blev Eolbolaget. Kriget på 40-talet påverkade kuststaden utan att vi barn förstod allvaret. Försvarsberedskapen såg vi tydligt men kändes som ett äventyr.
1944 flyttade vår familj till Göteborg. Där fick Görans energi och upptäckarglädje fritt utlopp. Ensam på cykel kartlade han som tioåring innerstaden, tog färjan till Hisingen och vidare ut. Denna medfödda företagsamhet och detta lokalsinne skulle gagna honom i livet.
Ett generationsskifte i familjeföretaget AB Gotthard Nilsson i Älmhult blev anledningen till att vår familj flyttade igen. Vår morfar pensionerade sig och vår far efterträdde honom som VD. Under tonåren hade Görans intresse vidgats för teknik, båtar och bilar. Han tog studentexamen i Hässleholm och träffade redan under skoltiden sin Eva.
Det var ganska självklart att Göran skulle söka sig till Chalmers. Civilingenjörsexamen ledde till arbete på Volvo.
1965 ombads Göran att komma till Älmhult och bistå sin far. Det var en helt ny bransch för honom - en av landets största återvinningsindustrier. Göran utsågs till teknisk chef och så småningom till vice VD. När företaget senare såldes fanns möjligheter till större investeringar och maskinparken utvecklades till den mest moderna. Görans medarbetare har vittnat om hans ovärderliga insatser för företagets framgångar.
Göran Ehrnsts liv och arbete hade huvudsakligen Älmhult som utgångspunkt. AB Gotthard Nilsson var under hans verksamma tid ett av Sveriges största återvinningsföretag. Han har både i arbete och under tiden därefter haft en stark anknytning till södra Sverige,
Göran var en sann och aktiv rotarian och missade ogärna ett veckomöte var han än befann sig i världen. På Listerlandet eller i Tokyo. Segling var hans stora intresse ända sedan barndomen, först med en Blekinge-eka och sedan en skärgårdskryssare i Djupekås. Alla vänner var välkomna ombord liksom till sommarstugan, där Eva och han ordnade oförglömliga fester.
Göran var vår äldste och mycket beundrade bror. Han tog alltid på sig ett stort ansvar för oss, var lojal och generös. I svåra situationer fann han alltid lösningar. Detta bär vi tacksamt med oss.
Elisabet Ehrnst-Bäckstrand, Peter Ehrnst, Jonas Ehrnst