Den milda juliinflationen är en välkommen men tillfällig, svalkande fläkt. Risken för skenande energipriser spökar, och för Riksbanken kan det bli en knivig balansgång mellan högre elpriser och en ljummen konjunktur.
Inflationen bromsade inte riktigt lika mycket som väntat i juli, men ett underliggande inflationstryck på 0,7 procent bör få många länder att blicka avundsjukt på de måttliga svenska priserna.
En viktig förklaring är att regeringens subventioner av bland annat busskort och bränsle nu fått fullt genomslag. De preliminära siffrorna innehåller ganska lite detaljer, men transportkategorin backar tydligt jämfört med juni. Prisstöden kommer att trycka ned den uppmätta inflationen under resten av året.
Hela äran tillfaller dock inte regeringen. Statistiska centralbyrån, SCB, noterar att energipriserna backade markant under juli, och de genomsnittliga elpriserna sjönk i samtliga elområden under månaden.
Det är en bräcklig grund att bygga låg och stabil inflation på. Tillfälliga skattelättnader är just tillfälliga, och energipriserna är till sin natur flyktiga.
Redan nu varnar experter för kraftigt högre elpriser i Europa i höst, till följd av vårens och sommarens höga gaspriser. Från Frankrike till Rumänien pressas kärnkraften nu av extremtorka. Även om det hittills inte fått ett markant genomslag på de faktiska elpriserna är det en utveckling som knappast skänker ett skimmer av stabilitet. I norra Sverige hotar vattenbrist, och södra Sverige kan drabbas hårt av läget på kontinenten.
Och så har vi det ständiga sorgebarnet Mellanöstern. Senaste nytt är att en uppgörelse kring Hormuzsundet än en gång närmar sig. Det har fått både olje- och gaspriserna att falla tillbaka igen.
Båda sidorna har ett intresse av att sänka temperaturen, men vi har hört den här sången förut.
En riktig fred är långt borta, och en ny runda bombningar lagom till höstens mellanårsval framstår som en lågoddsare. Räkna med mer stök.
För Riksbanken, som träffas för att diskutera räntan igen om exakt två veckor, ger den låga juliinflationen kanske lite andrum men inte mycket till skarpare insikter. Sist riksbankschefen Erik Thedéen lämnade räntebesked gjorde han det med en räntebana som vacklade kring om det blir en höjning i år eller inte.
Sedan dess har vi inte fått mycket mer klarhet i vad som ska styra den svenska inflationen framöver. Osäkerheten i Mellanöstern förblir densamma, och företagens prisplaner ligger fortfarande på högre nivåer än normalt.
Centralbanker brukar vilja ignorera tillfälliga energisvängningar. Men inte ens den väntade accelerationen i el- och energipriserna är enkel att tolka.
Å ena sidan göder det inflationen, vilket skulle kunna tala för att en räntehöjning trots allt ligger i farans riktning. Dessutom har kärinflationen legat över Riksbankens prognoser flera månader i rad.
Å andra sidan är temperaturen i den svenska ekonomin fortfarande något avslagen. Högre elpriser kan lägga krokben för bland annat tillverkningsindustrin, vilket rimmar illa med ett högre inflationstryck när resursutnyttjandet fortfarande inte riktigt tagit fart.