På en förmiddagstimme får vi 20 makrillar på dörj. I tinan utanför Holländarberget fiskar vi upp 26 krabbor. Den har legat ute ett dygn. Ute på Buskär lägger vi båten mjukt i tången och badar från klipporna. De är exakt som vi lämnade dem när vi var här senast på 1970-talet. Till synes samma bergyltor flyr när vi dyker längs branten. Solen häller ned.
Det är det eviga. Smögen ger en ganska träffsäker bild av vad Sverige har blivit.
Från början var det en nyckfull råvarutillgång som lockade ut folk hit till blåsten, bränningarna och den kala graniten. Sillen kom plötsligt, i enorma stim, stannade några decennier och försvann lika fort. Mellan 1556 och 1588 stod vikarna så fulla av sill att fiskare från hela Nordsjöområdet kom hit, vilket befäste ett slags gemenskap som fortfarande syns i namn på berg och maträtter som matjessill. Havets silver kom och gick i vågor och Smögen andades med dem.
I slutet av 1800-talet kom en helt annan våg, badturisterna från de nyrika svenska städerna, särskilt stockholmare som kunde åka tåg på den nya västra stambanan. Marstrand en bit söderut hade visat vägen och år 1900 invigdes Smögens Hafvsbad med matsal, tidningsrum, rökrum, damrum och ”härlig utsikt över Vestkustens praktfulla solnedgångar, den storslagna Soten och Hållö fyr”. Vid sidan av fisket blev Smögen en kuranstalt i tysk anda. Salta bad och sol hjälpte mot allmän svaghet, blodfattigdom, nervösa rubbningar, hjärtsjukdomar och ledåkommor. Gästerna ordinerades att dricka ett glas havsvatten om dagen.
”Uppvärderingen av skönhet har gjort att samhällen som Smögen attraherar historiskt stora investeringar.”
Badturismen visade sig vara ett lyckokast och mycket mer beständig än sillen. Den blev successivt allt folkligare och när vi metade småkrabbor från bryggorna på 1970-talet sökte sig 30 000 personer varje sommar till de röda klipporna med de salta baden. Längs Smögenbryggan låg Pelle Petterssons senaste segelsuccé Maxi och trängdes med varandra. Inför de enstaka 95:ornas prakt och längd blev man mållös, men 68:an hade folk råd med. Mjukglass och disco i det syndiga Magasinet var spännande nyheter. De vuxna söp friskt och försvann in i olämpliga gränder där vad som helst kunde hända. Nere i fiskhamnen lossade trålarna sina fångster, främst räkor som med vitt vin blivit den nya folkliga lyxrätten, nästan som utomlands.
I dag är det inte mycket kvar av det professionella lokala fisket, sillen väntar man fortfarande på, men hundratusentals badgäster besöker Smögen varje år. Turistnäringen har blivit mer diversifierad med fler och olika nöjen, bara badet och saltet på huden är beständigt.
Men den stora förändringen är välståndet. Smögen har aldrig varit rikare än nu. Längs den långa bryggan trängs Hallberg-Rassy:s 40-fotare med breda motoryachter. De kostar som en villa i Huddinge. Restaurangerna är fler och bättre. Ingen är berusad så det syns. Nöjesetablissemangen stänger klockan 23. Och de tidigare lite bedagade husen är nu i absolut toppskick. Träfasaderna är välmålade i vitt, teglet lyser nytt från taken, genom fönstren skymtar man ett starkt intresse för inredning. Snittpriset ligger mellan 6 och 7 miljoner.
Man kan såklart ha synpunkter. När en ursprunglig fiskeby på klippan också blir en kapitalförvaltning förändras karaktären. Pelle Petterssons folkliga cred har blivit ett klädmärke med snygga shorts. Vanligt folk är fortfarande här men vanligt folk har svårt att äga här. En vacker men liten sjöbod såldes nyss för två miljoner. De gamla makrillbåtarna var vackrare än Yamaha-åken.
Men det storartade som händer i Smögen är att skönhet äntligen värderas högt av de tidigare ganska praktiskt lagda och osentimentala svenskarna. Överallt i landet ser man samma fenomen som i övriga Europa – det vackra vinner. Sjönära slår närhet till service. Det förra sekelskiftets ockrafärger tas fram igen men eterniten tas bort. Gamla träkonstruktioner rivs inte ut men vårdas ömt med linolja. Folk letar gamla foton för att se hur de ursprungliga fönsterbågarna såg ut. Det är samma omsorg som syns i den grekiska skärgårdens byar, på den franska provinsen i söder, i östra Skåne och till och med här och var i avlägsna landsändar som Blekinge.
Uppvärderingen av skönhet har gjort att samhällen som Smögen attraherar historiskt stora investeringar. Värdet av att få vara här är så stort.
På kvällen pratar vi om framtiden. Vi kokar krabbor som ska ligga över natten och inväntar regnet som kommer in från Skagerrak. Andreas på hörnet säljer färska havskräftor. I morgon när vinden lägger sig vittjar vi tinan igen. Vi har underbara dagar framför oss.