I Ekots partiledarutfrågning sade Simona Mohamsson att Liberalerna säger ja till Kristdemokraternas hjärtefråga om att förstatliga sjukvården – förutsatt att KD i gengäld accepterar L-kravet på en statlig skola.
Politisk kohandel framför väljarnas ögon, innan valrörelsen knappt har börjat, bara för att Liberalerna försöker hitta sätt att bli mer än en folköl i opinionen. Men kommunerna, regionerna och deras anställda förtjänar mer än ogenomtänkta kompromisser som dessa.
Att plötsligt säga att man ska förstatliga två stora organisationer är ingen liten sak. Det kräver att man också funderar på vad det blir för konsekvenser på längre sikt för skolan och sjukvården.
Enligt Utredningen om ökat statligt ansvar för skolan från 2022 beräknas en förstatligandereform ta närmare 20 år att genomföra. Detta trots att Liberalernas tidigare partiledare Johan Pehrson menade att det skulle gå att göra på fem år.
För sjukvårdens del slår Vårdansvarskommittén fast att ett statligt huvudmannaskap skulle skapa Sveriges största myndighet – tio gånger större än Polismyndigheten – och kräva minst ett decennium för att genomföra.
I utredningen Ansvaret för hälso- och sjukvården från 2025 konstateras att det helt saknas underlag för att centralisering faktiskt skulle ge kortare vårdköer eller bättre vård.
Samtidigt utgår debatten från premissen att sjukvården och skolan skulle befinna sig i ett totalt kaos.
I en artikel i Sydsvenskan (10/5) förklarar Anna Glenngård, expert på svensk sjukvård, att Sverige står sig bra i ett internationellt perspektiv. En ny OECD-rapport pekar på att Sverige hör till de länder i EU med lägst cancerdödlighet. De flesta som möter vården är belåtna. Mer än 8 av 10 svenskar är nöjda med akutvården idag – det talar inte för en vårdkris.
I skolan konstaterar regeringens egen utredning att undervisningen har en ”hög kvalitet”. Men lärarna hatar ju sina arbetsplatser? Tvärtom. Skolinspektionens enkät visar att nästan 9 av 10 lärare trivs bra.
Visst finns det utmaningar. Men svaret är inte kostsam byråkrati som ökar avstånden till medborgarna. För om det mesta av statistiken säger att det är bra, då kanske det också är ganska bra.
I förstatligandepopulismens skugga framstår onsdagens vallöfte från Moderaterna – om en skärpt vårdgaranti på 30 dagar och rätten att få välja vårdgivare i hela landet – som en ljusglimt. Det är förslag som på riktigt flyttar makten till individen och adresserar några av de riktiga problemen.
Sådana genomtänkta lösningar är kanske svaret för att även Liberalerna ska få bli mer än en folköl.