Hans Uckos far kom från Göritz i Tyskland, där han arbetade som fotograf. 1939 flydde han nazismen och hamnade i Sverige. Här i Skåne fick han byta yrke då han bara kunde få ett arbetstillstånd som lantbruks- och fabriksarbetare.
– Svenska Fotografers Riksförbund skrev i ett brev att de inte vill ha några judar som fotografer i Sverige, säger Hans Ucko.
Samtidigt som hans far flyttade till Sverige blev han dessutom statslös då Tyskland avsade hans tyska medborgarskap. Till slut träffade han Jetta, en svensk judinna från Lund. Och år 1946 föddes Hans Ucko.
Då räknades både han och hans far som statslösa, de fick sina svenska medborgarskap först på 50-talet.
– Min far talade dålig svenska. Han älskade och längtade efter Tyskland. Vi reste dit väldigt ofta. Hemma pratade vi en blandning av svenska, tyska och jiddisch.
År 1994 erbjöds både hans avlidna far och Hans Ucko tyska medborgarskap, en form av skadestånd för nazismens brott.
– Han var en mycket liten och skör människa och slutade sina dagar som rätt deprimerad. Det tyska medborgarskapet var en försoning. Min farmor dog i Förintelsen och nu erkände Tyskland oss.
Hans Ucko accepterade det tyska medborgarskapet utan att tänka på konsekvenserna.
– Jag blev så rörd så jag gick inte igenom vad som gällde.
Då bodde han i Genève och arbetade som ansvarig för interkulturell dialog på Kyrkornas världsråd. I grunden har han en magisterexamen i teologi och är prästvigd för Lunds stift.
Innan 2001 var det inte tillåtet att skaffa ännu ett medborgarskap jämte det svenska. När Hans Ucko tackade ja till det tyska medborgarskapet hävdes automatiskt det svenska. Myndigheterna har aldrig informerat honom om det, något DN var först att rapportera om.
Han har trots det lyckats förnya sitt svenska pass under 32 års tid – samtidigt som han inte längre räknas som svensk medborgare. Arbetet på Kyrkornas världsråd i Schweiz medförde regelbundna tjänsteresor till länder utanför EU och gränspoliserna har aldrig reagerat på hans handlingar. Han har till och med i alla år fått röstkort skickat till sin hemadress utomlands och kunnat rösta i det svenska riksdagsvalet.
Men nu är det över. För ett år sedan fick Hans Ucko för första gången en fråga om han har andra medborgarskap än det svenska. Frågan ställdes av en svensk polis när han skulle förnya sitt pass. Det var först då han fick veta att han avsagt sitt svenska medborgarskap när han tackade ja till det tyska.
Hans Ucko är nu pensionerad och bor i Frankrike och påverkas inte av situationen särskilt mycket.
– Det var väl inte någon större förlust. Men framförallt berör det mig i min själ. Min tradition är svensk, svenska är mitt första språk, jag är uppvuxen i svensk skola, jag har studerat vid svenskt universitet, jag är mest förtrogen med den svenska kulturen. Så det påverkar mig när någon då säger till mig: "Du är inte svensk".
Dessutom får han inte längre rösta i Sverige.
– Det gör mig väldigt ont eftersom jag skulle vilja vara med att påverka valutgången i Sverige.
Och för att bli svensk på papper igen måste han först flytta tillbaka till Sverige, vara bosatt här i några år och sedan ansöka om svenskt medborgarskap, säger han.
– Jag är 80 år gammal så att det är lite bökigt. Jag hinner dö innan.