Inom svensk förvaltning medger man sällan att landet har egna spioner. Men precis som andra länder har Sverige flera underrättelseorganisationer som i tysthet samlar in information från våra grannländer i och omkring Europa.
Två av dem får svensk underrättelsetjänst att sticka ut, enligt L’Express stora spionagegranskning: Försvarets radioanstalt (FRA) och Kontoret för särskild inhämtning (KSI).
Tillsammans ger de svensk underrättelsetjänst en sjätteplats bland de 21 europeiska länder som jämförts.
FRA:s huvuduppgift är signalspaning. Det vill säga att avlyssna andra länders radio och teletrafik.
KSI är en sluten sektion inom den militära underrättelsetjänsten Must, som bland annat har rätt att arbeta under falsk identitet och värva agenter eller andra uppgiftslämnare i andra länder.
Hemliga verksamheter
Målet är att samla in strategiska underrättelser med hjälp av mänskliga läckor. Det som på spionspråk kallas humint (human intelligence). Verksamheten är hemlig och ”tredje kontoret”, som KSI kallas inom Försvarsmakten, omnämns aldrig i officiella sammanhang.
– Alla vet ju att verksamheten finns. Men man talar inte om den utåt, säger författaren och säkerhetsexperten Peter B Lund som själv har över 30 års erfarenhet av underrättelsearbete inom Polisen, Säpo och EU:s External Action Service.
Att just signalspaningen och den humanbaserade inhämtningen lyfts fram när Sveriges underrättelseförmåga rankas är inte förvånande, menar han.
– Vi har traditionellt haft stor bredd i signalspaningen. Mycket på grund av vårt geografiska läge och närheten till Ryssland. Det har gett Sverige en mycket god signalspaningskapacitet, säger Peter B Lund.
Neutraliteten lade grunden
När det gäller den humanbaserade inhämtningen kan Sverige ha haft stor nytta av den neutralitet och alliansfrihet som gällde fram till Nato-inträdet, tror han:
– Det gjorde oss duktiga på att upprätthålla goda förbindelser med omvärlden och kanske inte alltid sågs som ett hot. Vi var lite av en underdog.
Vad är det då som gör en underrättelsetjänst effektiv, enligt expertpanelen som betygsatt länderna?
Den brittiska militära underrättelsetjänsten MI6 rankas som långt effektivare än alla andra underrättelsetjänster i Europa av experterna i juryn. Främst för sin förmåga att rekrytera mänskliga mullvadar – agenter alltså – på absolut toppnivå i slutna länder som Ryssland, Kina, Turkiet och Iran.
– Britterna har en förmåga att spela långsiktigt. De kan bygga upp källor under tioårsperioder och arbetar lite som ryssarna gör, säger en medarbetare inom den franska militära underrättelsetjänsten DGSE till L’Express.
Arv från kolonialtiden
Franska DGSE hamnar på plats två i rankingen. Där lyfter experterna fram underrättelsetjänstens globala kontaktnät. Frankrike har bibehållit mycket av det inflytande man skaffade sig i Afrika och Asien under sin tid som kolonialmakt.
Även där är det förmågan att rekrytera mänskliga infiltratörer i andra länder som premieras. I modern tid har det framförallt varit framgångsrikt i jihadistiska miljöer, enligt L’Express.
Bronsplatsen på listan går till den civila holländska underrättelsetjänsten AIVD, som anses ha bra insyn i Irans kärnenergiprogram. Enligt L’Express är AIVD, tillsammans med Nederländernas militära underrättelsetjänst MIVD, bättre informerade än amerikanska CIA om vilken atomkapacitet Teheran har.
Ukraina sticker ut
Ukraina betraktas, föga överraskande, som en uppstickare bland Europas spionorganisationer. Det krigshärjade landet intar en fjärdeplats på listan. Både den militära underrättelsetjänsten HUR och säkerhetstjänsten SBU har tvingats anpassa sig efter krigets realiteter.
Sprängningen av Nordstreamledningen och drönarattackerna djupt in på ryskt territorium brukar tillskrivas just de ukrainska tjänsterna.
– När det handlar om uppfinningsrikedom och vilja att ta risker är de helt enkelt bäst, säger en underrättelseofficer från Polen till L’Express.
Sveriges relativt höga placering beror i nutid till stor del på samarbetet med övriga nordiska länder och länderna i Baltikum, konstaterar tidningen. Det vill säga de länder som gränsar geografiskt till Ryssland i Östersjön eller på land.
I underrättelsekretsar betraktar man gärna länderna som ett sammanhållet kluster som kallas NB8 (de fem nordiska och de tre baltiska länderna) berättar en brittisk underrättelseofficer:
– De blir effektiva för att de fokuserar på det som är viktigast för dem: Att överleva.
Men det är inte bara ros som delas ut i L’Express granskning. Lettlands samlade underrättelsekapacitet bedöms som mycket svag och landet har bara skrapat ihop en enda poäng av 300 möjliga.
Tyska spionaget sågas
Och det finns även svagheter i länder som resursmässigt borde vara effektivare. Där intar Tyskland, som totalt sett fått en fjärdeplacering, en särställning.
Landets utrikesunderrättelsetjänst BND får höga poäng för sin noggrannhet och förmåga att analysera inkommen information, framför allt när det gäller andra länders ekonomiska kapacitet.
Men när det gäller förmåga att operera utomlands och värva egna agenter anses tyskarna urusla. I grannlandet Schweiz betraktas BND mer som en tankesmedja än en spionorganisation, uppger L’Express.
En uppfattning som även delas av amerikanska experter i panelen.
– När jag tjänstgjorde vägrade de till och medverka i operationer utomlands, säger författaren och tidigare CIA-medarbetaren Glenn Carle som jobbade som fältagent i Europa i början av 2000-talet.