Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | GRUVOR
Sverige är en framstående gruv- och mineralnation. Så har det varit under århundraden och så kan det förbli under kommande generationer. Detta har bidragit till att bygga ett rikt och välmående land där gruvklustret idag står för mer än 3 procent av BNP.
Regeringen presenterade den 23 juli en ny mineralstrategi. Fokus ligger bland annat på stärkt konkurrenskraft, nationell självständighet, ekonomisk säkerhet, beredskap, förenklade tillståndsprocesser, miljöhänsyn och ökad acceptans hos allmänheten. Det problematiska är dock att även om nya mineralfyndigheter upptäcks och utvinns, är metaller och mineraler en ändlig resurs som förr eller senare tar slut. Det saknas en långsiktig strategi för framtiden att hantera denna ändlighet.
Norska Stortinget instiftade år 1990 norska oljefonden (idag officiellt Statens pensjonsfond utland). Målet var att dämpa effekterna av oljans prisvolatilitet på norsk BNP samt att för framtida generationer säkra en viss del av tillgångarnas värde i utvinningen. Idag är fonden världens största statliga fond och förvaltar förvaltar strax under 22 000 miljarder norska kronor. Flertalet andra nationer och delstater har instiftat sådana statliga förmögenhetsfonder; även inkluderat sådana med stora mineralfyndigheter såsom Chile, Wyoming (USA), Alaska (USA) etc. Sverige bör göra detsamma med instiftandet av en svensk statlig mineralfond. I regeringens nya mineralstrategi saknas ett sådant förslag. Men framtida generationers välstånd bör inte slösas bort.
Svensk gruvindustri är under strategisk expansion drivet av ett förändrat säkerhetsläge och en ökad efterfrågan på kritiska mineraler såsom eftertraktade jordartsmetaller. Gruvnäringen bidrar idag med tusentals jobb. Indirekt står det svenska gruvklustret för bedömt fler än 100 tusen arbetstillfällen som genererar skatteintäkter till stat och kommun. Utöver dessa sedvanliga skatter och bolagsskatter i miljardbelopp erhåller svenska staten olika undersöknings- och miljöprövningsavgifter samt mineralersättning från gruvföretagen. Mineralersättningen är två promille av värdet på brutna mineraler där tre fjärdedelar går till fastighetsägare och en fjärdedel går till staten. År 2025 uppgick mineralersättningen endast till 23 miljoner svenska kronor. Staten fick 6 miljoner kronor. Det innebär att svenska statens mineralersättning är bland de lägsta i världen vilket är märkligt då mineraler i marken är just en ändlig resurs. Metallerna slumpas bort.
Inrättandet av en svensk statlig mineralfond bör förslagsvis göras med en nivåhöjning av den svenska mineralersättningen och att en stor del av dessa avgifter går till den nya fonden. I samband med detta bör även lokalsamhällets kompensation ses över, vilket regeringen belyser i den nya mineralstrategin. Det kan också finnas skäl att se över ifall mineralersättningen ska baseras på royalties, vinstdelning eller en kombination. I och med att gruvverksamhet initialt är extremt kapitalintensivt kopplat till miljöavsättningar och kapitalinvesteringar, bör detta faktum också tas i beaktande. Därav kan en vinstandelsmodell vara aktuell (egentligen en skattesats på den del av vinsten som överstiger en normal avkastning på det investerade kapitalet). En framtida utredning bör påvisa olika alternativ till utformning.
Det är dock av högsta vikt att de totala skattekostnaderna för gruvbolagen inte gör så att förutsättningarna för gruvinvesteringar i Sverige blir försämrade; snarare det omvända med andra samtidiga och förbättrande åtgärder. Här kan exempelvis förenklingar för prospektering och exploatering spela in så att totalkostnader för gruvbolagen över tid minskas. Detta samtidigt som ett starkt miljöskydd bibehålls.
I tillägg till fonderingen från mineralersättningen bör de årliga utdelningarna från statliga LKAB förslagsvis även tillfalla den statliga mineralfonden för framtida förräntning. LKAB:s utdelningar uppgick till 1,5 miljarder kronor för räkenskapsåret 2025, 4,4 miljarder kronor 2024 och 7,6 miljarder kronor 2023.
Initialt skulle den statliga mineralfonden vara under uppbyggnadsfas. Men redan efter några år kan fonden komma att uppgå till åtskilliga miljarder kronor där årlig avkastning motsvarar vad som skulle fonderas in i fonden varje år. Hur och var kapitalet investeras bör även detta vara föremål för en framtida utredning. Allt medan åren går växer kapitalet. I fallet Norge med dess oljefond motsvarar idag de totala insättningarna endast 25 procent av totalkapitalet medan själva förräntningen av de under åren insatta fonderingarna står för merparten av fondvärdet.
Det finns ett ordspråk som säger: ”Den bästa tiden att plantera ett träd var för 20 år sedan. Den näst bästa tiden är nu.” Sverige bör agera – ränta på ränta över tid spelar roll!
Vid en förutbestämd nivå på totalt kapital skulle den svenska mineralfonden börja ge utdelningar till staten samt potentiellt regionalt. I en något mer avlägsen framtid då mineralfyndigheterna i Sverige har minskat samt marginalkostnaden för nya gruvfyndigheter blivit större, fortsätter däremot den svenska mineralfonden att växa i takt med förräntningen. Detta är något att luta sig emot i en föränderlig värld; något som dessutom mildrar ekonomiska cykler.
Det har tidigare endast funnits ett fåtal liknande förslag om en svensk statlig mineralfond. Det publicerades dock en läsvärd ESO-rapport i ämnet år 2013 som förespråkade skapandet av en sådan. Ett nytt förslag borde kunna samla en stor politisk enighet. Via framtida utdelningar från mineralfonden kan trycket på Sveriges statsbudget och skatteintag minska.
Att agera långsiktigt för nuvarande och framtida generationer bör vara vägledande för Sverige. Vi ska fortsatt vara ett föregångsland för en konkurrenskraftig gruvnäring med resiliens i åtanke. En svensk statlig mineralfond bör vara en del av detta för att säkra vår framtida välfärd.
Erik Paulsson
civilekonom