När tiotusentals migranter tog sig in i det spanska nordafrikanska territoriet Ceuta i förra veckan aktiverades den europeiska masspsykosen vad gäller invandring på nolltid. Under några brinnande timmar riktades strålkastaren mot Spanien. SD-ledaren Jimmie Åkesson kallade det för en ”invasion”. Statsminister Ulf Kristersson (M) varnade för Socialdemokraterna. På det stora hela var det helt förväntade reaktioner, på en kontinent där de flesta regeringar har gått bort sig fullständigt i invandringsfrågan.
Att situationen var löst på något dygn genom att de unga män som simmat till Ceuta hade återbördats till Marocko väckte mindre uppmärksamhet och strålkastaren rörde sig vidare.
Men låt oss dröja ett ögonblick vid Spanien.
En av de stora anledningarna till att så mycket uppmärksamhet riktades mot Ceuta är att Spanien under de senaste åren har varit en nagel i ögat på europeiska högerpopulister. Det som retar är att Spanien har valt en annan riktning vad gäller invandring än de flesta andra EU-länder. Istället för att exkludera och demonisera har Spanien en inkluderande grundinställning. Även om man, likt övriga EU, har en strikt gränspolitik är man ett av de i särklass öppnaste länderna för invandrare.
Och resultatet av det har visat sig vara diametralt motsatt till det som högerpopulister hävdar. Spanien har sett en dramatiskt sjunkande arbetslöshet sedan katastrofnivåerna i samband med finanskrisen 2008. Samtidigt har landet en ekonomisk tillväxt som får nordeuropeiska länder att sukta längtansfullt. Skattebasen växer med en större grupp produktiva människor i en åldrande befolkning. Den dödliga våldsbrottsligheten är på låga nivåer.
Naturligtvis beror inte hela den ekonomiska succén i Spanien på en förhållandevis generös invandringspolitik. Att Spanien har tagit den gröna omställningen på största allvar och skapat en blandad, förnybar energimix som innehåller både sol, vind och kärnkraft har gjort sitt till. Likaså att man har en sprakande startup-scen för techföretag i bland annat Barcelona och Madrid och att turismen har återhämtat sig efter pandemin.
Spanien har fortfarande problem, likt alla länder. Men som investeringsbanken Goldman Sachs skriver i en analys från juni i år, på torrt bankspråk:
”Spaniens förmåga att ta emot stora nettoinvandringsflöden har varit en viktig faktor som har bidragit till den ekonomiska tillväxten.”
Spanien är inte en risk för Europa. Det är Europas framtid. Istället för politik som syftar till att bevara gamla, förlegade system har landet omfamnat förändring. Både vad gäller sin befolkning, sin energi och sin industri. Mer än något annat visar Spanien att det är möjligt att göra det som är etiskt och moraliskt rätt och samtidigt nå ekonomisk framgång. Det är ett hoppfullt budskap. Ett valår som detta kunde man önska att något parti hade kraften och övertygelsen att ta det till sig.
Joakim Zander är författare och lektor vid institutionen för handelsrätt vid Lunds universitet.