Politik är sällan en fysisk handling. Du bildar inte opinion genom att lyfta, flytta eller städa undan prylar. Flygbladsutdelning kommer väl närmast. Men den person som inte är aktiv i ett politiskt parti får sällan delta handgripligen i det politiska, utan får främst vara åskådare eller delta på sociala medier.
I brist på aktiv handling blir kanske nedrivning av valaffischer lockande för en del. Tycker man inte om ett parti och dess budskap kan det kännas konkret, synligt och kraftfullt att ta ned och slänga valaffischerna. Det liknar att rensa bort något oönskat och utslitet ur hemmet – fast här är det offentligheten som rensas.
Det man inte ser upphör i någon mån att existera. Att riva ned valaffischer kan säkert också, om det sker i grupp, vara en identitetsstärkande och trevlig aktivitet. Man gör ”skillnad” tillsammans; ord och symboler försvinner, i alla fall på en plats. Man tar sig dessutom friheten att neka andra att se budskapet, säkerligen i tron att ingen bör se skiten och att man gör alla en tjänst.
Kanske tänkte den enhetschef inom socialförvaltningen i Göteborg som förra veckan ägnade sig åt att riva ned SD:s valaffischer så. I ett inlägg på Threads lägger hon upp bilder på SD:s valaffischer som rivs ned. Bara för att tydliggöra varför det sker skriver hon att det städas ”lite på vår gata” och tillägger ”make racism wrong again”.
Förklaringen som hon ger till GP är att hon ”agerat utifrån information från Länsstyrelsens hemsida. Den säger att valaffischer får sitta uppe från 16 augusti till 20 september, 2026.”
Förklaringen låter som en efterhandskonstruktion. Om reglerna verkligen var skälet, varför nämndes de inte i det ursprungliga inlägget?
Även om det inte borde spela någon roll så gäller inte Länsstyrelsens beslut i bostadsområden vars affischeringstid är kommunalt bestämd. Det är uppenbart att hon ogillar partiet och inte vill se dess budskap i offentligheten.
Uppenbarligen har Göteborgs stads värdegrund (som omfattar samtliga anställda i staden) inte landat hos den här chefen. ”Vi har ett demokratiskt samhällsuppdrag reglerat i lag. Vi sätter målgruppens behov och rättigheter i centrum”, står det på stadens sida.
Som anställd i staden har man ett ansvar att inte agera på tvärs med det demokratiska samhällsuppdraget – man får tycka vad man vill om partierna men inte sabotera deras verksamhet. Dessutom är ett sådant agerande i vissa fall att betrakta som ett brott i lagens mening.
Det finns också ett rättsligt perspektiv.
Under valrörelsen 2022 rev en man i Varberg ned tio av SSU:s valaffischer. Tingsrätten dömde mannen för skadegörelse; dessutom beskrevs handlingen av tingsrätten som ett indirekt angrepp på demokratin. Hovrätten ändrade sedermera brottsrubriceringen till ringa skadegörelse.
Det är alltid illa när någon förstör valaffischer. Värre är det att en chef i socialförvaltningen inte bara anser det vara en berömvärd handling att ta ned valaffischer, utan dessutom skryter om det offentligt.
Man kan tycka illa om budskapen eller bara störas av att valaffischerna finns precis överallt under några veckor. Vi får tolerera att partierna vill synas vart fjärde år. Än viktigare är att värdesätta att människor engagerar sig partipolitiskt och deltar i den demokratiska verksamhet som en valrörelse är.