Under de senaste åtta åren har Sverige haft såväl låg- som högkonjunkturer och en S-ledd regering 2018–2022, därefter den nuvarande högerregeringen. Ingen av dem har lyckats genomföra en politik för att få ner arbetslösheten och minska kompetensbristen på svensk arbetsmarknad.
Årets valrörelse är avgörande i så många avseenden. Det finns tydliga skiljelinjer i många frågor, men i arbetsmarknadspolitiken är det svårt att se dem. Förklaringen är en ideologistyrd politik låst i avtal – januariavtalet eller Tidöavtalet.
Idag har Sverige runt 350 000 inskrivna arbetslösa. Det är samma nivå som 2019 och alla år därefter, förutom pandemiåren. Av dessa har ungefär 150 000 varit arbetslösa i mer än ett år, samma antal som 2019. Detta trots att arbetsgivare skriker efter arbetskraft i hundratals bristyrken.
2019 tillträdde en S-ledd minoritetsregering. Riksdagsmajoriteten trumfade igenom en budget som tog bort närmare en miljard kronor från Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag. 4 500 anställda fick varslas och närmare 3 000 slutade. Var tredje anställd har försvunnit tillsammans med hela professioner inom till exempel arbetslivsinriktad rehabilitering. Samtidigt har uppdraget varken minskat i volym eller svårighetsgrad. Från att ha haft runt 250 lokalkontor har Arbetsförmedlingen idag 83 bemannade kontor och finns i 81 kommuner istället för 218 år 2019.
Centerpartiet tryckte samtidigt igenom den privatiserade tjänsten Rusta och matcha inom lagen om valfrihetssystem, LOV, i januariavtalet. Reformen blev krånglig, dyr, ineffektiv och extremt lågintensiv. En rapport från Arbetsförmedlingen visar att de arbetssökande fick hjälp drygt en timme i veckan. I en forskningsstudie från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, beskrevs reformen som dyrare och inte bättre än om Arbetsförmedlingen hade gjort det själv.
Förvaltningsanslaget, som används till löner och lokaler, har sedan dess inte varit i närheten av det behov som finns, samtidigt som andra anslag inte kunnat användas på grund av bristen på arbetsförmedlare. Bara de senaste fyra åren har Arbetsförmedlingen tvingats skicka tillbaka över 30 miljarder kronor som hade kunnat användas till att anställa arbetsförmedlare och tiotusentals utbildnings- och praktikplatser.
Otaliga är de rapporter från forskningen, Statskontoret, Arbetsförmedlingen med flera, som säger att den nuvarande politiska styrningen från politiken inte fungerar. Sveriges arbetsmarknadsministrar har varit begränsade av en avtalslåst arbetsmarknadspolitik utan stöd i forskning eller verklighet. Till det kommer en sönderhackad politisk styrning med ständiga byten av arbetsmarknadsministrar – tre bara de senaste två åren – som har sagt att arbetsförmedlare har bristande förmåga samt att samhället är slappt gentemot arbetssökande.
Det är dags att sluta använda arbetsmarknadspolitiken som ett ideologiskt slagfält och istället lyssna på forskningen och professionen:
1. Höj anslaget eller ge Arbetsförmedlingen full frihet att omfördela mellan anslag. För att kunna använda programanslaget behöver Arbetsförmedlingen fler anställda. Rimligt är att förvaltningsanslaget ökar med minst en miljard kronor, motsvarande sänkningen 2019, eller att Arbetsförmedlingen fritt får omfördela mellan sina anslag.
2. Öppna 100 kontor och anställ 1 000 arbetsförmedlare. Forskningen visar att personligt, intensivt och individanpassat stöd till arbetssökande är det som fungerar. Men när enbart en fjärdedel av landets kommuner har ett arbetsförmedlingskontor går inte det.
3. Lägg ner misslyckade privatiseringar och ta tillbaka i egen regi. Privatiseringarna Rusta och matcha samt Steg till arbete är misslyckade. Varken ständigt ändrade anslagssystem, certifiering eller att utesluta de sämsta leverantörerna löser problemet med att dessa reformer är ineffektiva och dyra.
4. Ta bort kontrolldrivande insatser. Dåliga privatiseringar och svårkontrollerade anställningsstöd tvingar kontrolluppdraget att ständigt växa. Nystartsjobb är den åtgärd som skapar störst risk för brottslighet, enligt en rapport från Arbetsförmedlingen till regeringen. Lägg ner ineffektiva privatiserade tjänster och arbetsmarknadsåtgärder som driver upp kontrollbehoven.
5. Ge ersättning för intervjuresor och flyttbidrag. Idag får den som vill söka jobb i andra delar av landet knappt ersättning för intervjuresor och än mindre flyttbidrag. Ersättning är ett väldigt billigt sätt att få människor i jobb och öka den geografiska rörligheten.
Arbetsförmedlingen är en stressad, svältfödd och sönderstyrd myndighet. Det måste få ett slut. Fler i jobb är den enkom viktigaste faktorn för ett Sverige med bättre tillväxt, fler som kan försörja sig själva, mindre offentliga utgifter och mer skatteunderlag.
Lås inte återigen in arbetsmarknadspolitiken i avtalsstyrda lösningar, som vi vet inte fungerar.
SKRIBENTERNA
Heike Erkers, förbundsordförande vid Akademikerförbundet SSR.
Ursula Berge, samhällspolitisk chef vid Akademikerförbundet SSR.
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.