Basketspelaren Pelle Larsson var dålig i magen och nära att skita ner sig när han för första gången skulle starta en match i NBA, den amerikanska basketligan, för sitt lag Miami Heat – dagen till ära i kritvita byxor!
Det är en charmig anekdot från den 25-åriga Nackasonen som sparkar i gång sitt sommarprat med att placera oss mitt i smeten (höhö) i den pengastinna cirkus han som en av ytterst få svenskar har tagit sig in i.
Men för varje minut som hans ”Sommar” pågår, desto mer känns det som en styltig uppräkning av likartade storys om träning, lag, coacher, drafting och poäng, upplästa i ett entonigt och opersonligt tonfall.
Kanske anar jag en flik av Pelle Larssons själ när han talar om basketskottet, om vikten av att inte vara arg, trött eller uttråkad, av att skjuta lugnt och mjukt utan att spänna sig.
”Känslan att bara släppa taget och inte vilja för mycket. Bara låta det hända.” Den filosofin önskar jag att han hade tagit med sig i berättelsen om människan där nere under korgen. Då hade det kunnat bli en trepoängare.