Alla riksdagspartier ser regionala orättvisor i sjukvården som ett otyg. När det kommer till lösningar går åsikterna isär. Hur mycket staten ska lägga sig i regionernas arbete är en vattendelare i politiken.
Många patienter i norra Sverige reser söderut för att kunna få operationer utförda inom vårdgarantins tidsramar.
– Det visar att regionerna inte har förutsättningar att klara sitt uppdrag, säger Elisabet Lann (KD), sjukvårdsminister.
Kristdemokraterna fortsätter att driva sin profilfråga om ett helstatligt ansvar för sjukvården, något som partiledaren Ebba Busch i veckan lanserade som ett krav i en ny regering.
– Vi tar steg för steg mot ökad statlig styrning. Det är också det som delvis underlättar arbetet med att kunna få vård i en annan region. För det är ändå bättre att få vård än att inte få vård alls, även om det innebär en resa. Men målsättningen måste vara att man kan få sin vård inom rimlig närhet, säger Elisabet Lann.
Tidöpartiernas utredning av ansvarsfrågan landade i fjol i att regionerna bör behålla huvudmannaskapet, men med ökat statligt ansvar för delar av vården. Sverigedemokraterna vill liksom KD stegvis flytta ansvaret. Övriga partier vill ha ökad statlig inblandning, men på olika sätt.
Socialdemokraterna föreslår att staten tar större ansvar för personalförsörjning i hela landet, till exempel genom ökad decentralisering av vårdutbildningar.
– I Västerbotten och andra norrlän där det byggs köer handlar det nästan alltid om brist på specialister, operationssköterskor och annan nyckelpersonal, säger Fredrik Lundh Sammeli (S), socialpolitisk talesperson.
Han säger att staten ska ”kliva fram” utan att detaljstyra.
– Det viktigaste är att säkerställa att regionerna har resurserna de behöver för att utifrån sina förutsättningar öka kapaciteten och korta köerna, säger Lundh Sammeli.
Hans parti föreslår att de generella statsbidragen ska räknas upp med inflationen varje år, en linje som även Miljöpartiet och Vänsterpartiet driver.
– Men jag vill samtidigt vara tydlig med att vi under de kommande åren också behöver satsa mer på välfärden, säger Fredrik Lundh Sammeli.
Centerpartiet utlovar en särskild landsbygdssatsning till välfärden.
Elisabet Lann lyfter fram regeringens prestationsbaserade statsbidrag för att korta köerna. Hon pekar även, liksom övriga partier, på hälsocentralernas roll i vårdkedjan. Det handlar om att bygga ut primärvården.
– Här är vi egentligen helt överens, men regionerna har sprungit i olika riktningar och det har varit otydligt vad man vill uppnå med omställningen. Vi gör nu ett omtag där Socialstyrelsen arbetar mer vägledande gentemot regionerna, säger hon.
Fakta.Riksdagspartiernas förslag
Moderaterna:
Skärpa vårdgarantin och göra regionerna ersättningsskyldiga när den inte uppfylls. Det skapar drivkrafter för alla regioner att korta köerna och säkerställa att tillgången till vård inte beror på var du bor. Har under mandatperioden avsatt 25 miljarder kronor för kökortning i vården. Fortsätta arbetet med att skapa en nationell vårdförmedling som ska göra det enkelt att se var i landet det finns ledig vårdkapacitet.
Kristdemokraterna:
Skapa ett samlat nationellt ansvar för sjukvården där kapaciteten i hela landet utnyttjas. Vårdköerna är ett symptom på att vårdkapaciteten inte nyttjas effektivt. Med ett statligt huvudmannaskap kan regionernas gränser brytas och det går att arbeta med hela den nationella kapaciteten. Skärpa vårdgarantin och fortsätta etableringen av en nationell vårdförmedling. Ett samlat omtag för utbyggnad av primärvården.
Liberalerna:
Ökad statlig styrning av utformning, regelverk och arbetsvillkor. Bindande nationella riktlinjer, statligt reglerad tillgång till läkemedel och screening och digitala journalsystem som är kompatibla mellan regioner och kommuner. Patienter ska inte behöva vänta oavsett hemlän, men ha makt att från dag ett avgöra var i landet de vill få operation eller annan slutenvård. Utbilda fler allmänläkare och med statlig reglering underlätta för små mottagningar.
Sverigedemokraterna:
Successivt gå mot statligt huvudmannaskap. Nuvarande system med 21 regioner leder till stora skillnader i tillgänglighet, vårdköer och kvalitet. Genom ett statligt huvudmannaskap kan vården styras mer enhetligt, resurser fördelas efter behov och nationella krav på tillgänglighet och vårdgaranti följas upp på ett likvärdigt sätt i hela landet. Pengar ska gå till vård, personal och patientmöten och inte till växande administration.
Centerpartiet:
Satsa 50 miljarder kronor på landsbygdens välfärd. Stärkt kompetensförsörjning i hela landet genom utökad grundutbildning för vårdyrken. Satsning på ST-läkartjänster, framför allt allmänmedicin. Korta köer till specialistvård genom att ge patienten information om var köerna är kortast och makt att från dag ett välja var vården ska utföras efter remiss. Möjliggöra för små, läkarledda mottagningar i gles- och landsbygd.
Socialdemokraterna:
Permanenta satsningar på personal. En ny princip för välfärdens finansiering där generella statsbidrag till regionerna räknas upp med inflationen varje år. Det skulle ge regionerna stärkt ekonomi och bättre planeringsförutsättningar för sjukvården. Bättre statlig styrning av sjukvården och förstärkt tillsyn för en ökad likvärdighet över hela landet i tillgänglighet, personalförsörjning och vård och omsorg efter behov.
Miljöpartiet:
Prioritera de långsiktiga ekonomiska förutsättningarna. En långsiktig satsning på ett flerårigt sektorsbidrag till hälso- och sjukvården samt en särskild satsning på primärvården för en jämlik, nära och tillgänglig vård i hela landet. Öka och indexuppräkna statsbidrag till regioner och kommuner. Ett arbetsmiljölyft och satsning på reglerad och kontinuerlig fortbildning så att de som arbetar i vården får fler kollegor.
Vänsterpartiet:
Större statligt ansvar för en jämlik vård i hela landet genom långsiktigt och indexerat stöd, utbyggd primärvård samt satsningar på bättre arbetsvillkor och utbildning. Avskaffa den fria etableringsrätten för privata vårdcentraler, då den styr etableringar till mer lönsamma områden och dränerar glesbygd och socioekonomiskt svaga områden på resurser. Stoppa vinstintresset så att resurserna styrs efter patienternas behov.