I nöden prövas vännerna. Min erfarenhet är att stödet inte är givet när man hamnar i en svår situation. Av olika skäl tystnar de man trodde skulle finnas där och vänder i stället bort blicken. Omvänt finns det människor som med självklarhet ställer sig skuldra vid skuldra med dig när det blåser hårt. De människorna och det stödet glömmer du inte. Verklig vänskap kalkylerar aldrig.
Den senaste tiden har vi sett nya exempel på grova antisemitiska övertramp. I Stockholm har några vårdanställda palestinaaktivister vid Karolinska sjukhuset hållit en antiisraelisk manifestation utanför sjukhusets entré. Det är såklart helt orimligt att anställda använder sina yrkestitlar och arbetskläder på detta vis. För judar som tvingas söka hjälp måste det vara fruktansvärt att inte kunna lita på att Karolinskas vårdpersonal vill deras bästa som patienter.
Ett annat osmakligt exempel är en Palestinademonstration genom centrala Stockholm, där en man klädd i gestapoliknande rock och blodig Netanyahu-mask hade försetts med en armbindel med en davidsstjärna och sågs vifta med en sedelbunt. Bilden av juden som blodtörstig och girig kan inte bli mer stereotyp. Denna gång bar aktivisterna på en portal som skulle likna skylten vid Auschwitz med texten ”Arbeit macht frei”, men där texten hade bytts ut mot ”Gaza”. Skamligt och historielöst.
Just nu förskjuts gränsen i vårt land för vad vi tolererar av judehat. Gång på gång manifesteras antisemitismen utan att det dras en skarp gräns mot den radikalisering som pågår. Varje år den 27 januari minns vi Förintelsen och säger ”aldrig mer”. Nästa dag vänder vi bort blicken från det som utspelar sig på gator och torg. Till slut måste frågan ställas varför stödet till judarna uteblir och varför de som påstår sig vara vänner tystnar och vänder bort blicken.
Ett av skälen tror jag är så krasst att det handlar om väljarunderlag. Om man sitter still i båten och inte retar den grupp som i de olika demonstrationstågen just nu börjar likna stormtrupperna på 1930-talet, kan partierna fortfarande vinna dess röster.
Det är hjärtlöst, fegt och oanständigt, ovärdigt en demokrati som i högtidstalen säger sig stå upp för våra minoriteter i samhället och så ryggradslöst att det numera är svårt att finna ord för undfallenheten.
Men det finns civilkurage. Efter bottennappet utanför Karolinska författade fem läkare ett brev till sjukhusledningen där de återgav konkreta vittnesmål från enskilda patienter och anhöriga som upplevt stort obehag, stress och utsatthet. I brevet kräver de att Region Stockholm, Karolinskas sjukhusledning och vårdföretaget Melina – två av läkarna som demonstrerade var inhyrda därifrån – agerar mot de läkare som deltog i manifestationen.
Den som inte förstår att kampen mot antisemitismen är kampen mot de antiisraeliska talkörerna gör sig till en nyttig idiot för judehatet, oavsett talepunkter. Den vänskap som kalkylerar med röstmaximering är falsk. Läkarna som står upp för sin yrkesheder visar motsatsen. Verkliga vänner står bakom dig också när det kostar.