I Göteborgs-Posten rapporteras att en förstföderska förlorat sitt barn efter en förlossning som inletts på en barnmorskeledd förlossningsenhet, men slutade i urakut kejsarsnitt på sjukhus.
2023 tog Socialstyrelsen fram ”Nationella riktlinjer för Graviditet, förlossning och tiden efter” baserat på vetenskapligt underlag från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). SBU:s slutsats var att evidensen rörande risker vid hemförlossning jämfört med sjukhusförlossning vid lågriskgraviditeter medförde ”möjligen ingen skillnad” för att barnet skulle dö, få lågt Apgar (bedömningsskala för syresättning av blodet hos nyfödda) eller behöva sjukhusvård – förvånande nog även för förstföderskor.
SBU betonar att deras slutsats hade ”låg tillförlitlighet”. Socialstyrelsen vantolkar SBU:s resultat till: ”ingen visad skillnad” i risker för barnet vid hemförlossning. En låg tillförlitlighet innebär begränsat vetenskapligt stöd och att framtida studier kan ändra slutsatsen. Trots detta ger Socialstyrelsen rådet till dem som beslutar om resurserna att de ändå kan överväga att erbjuda hemförlossning, om resurserna räcker till det.
Socialstyrelsen fortsätter med ”ingen visad skillnad” i sina uppdaterade riktlinjer 2025 respektive 2026 och tar inte hänsyn till de nya forskningsrönen
En rapport från läkare och forskare vid Sahlgrenska visade en ökad dödlighet för barnet vid planerad hemförlossning och förlossning på så kallade birth centers jämfört med förlossning på sjukhus. Skillnaden sågs inte hos omföderskor, men osäkerheten var stor på grund av att få händelser ingick och flera kritiska barnutfall saknades i studierna.
Professor Sophia Brismar Wendel på Karolinska institutet konstaterar att barnadödligheten enligt bästa tillgängliga kunskap är 2–6 gånger högre vid hemförlossning än vid sjukhusförlossning hos friska gravida kvinnor. Hon understryker att det ofödda barnet saknar juridiska rättigheter, men när barnet väl är fött finns egna rättigheter som rätt till likvärdig vård.
På sjukhusens förlossningsavdelningar står tränade expertteam redo att rycka in dygnet runt för att vid behov ge livräddande vård till nyfödda barn. Vården måste ges omedelbart, om barnet ska överleva och klara sig utan hjärnskador. Livshotande komplikationer för moder och barn kan uppkomma med hastiga förlopp även vid lågriskgraviditet hos friska omföderskor. Det finns en statistiskt säkerställd fördel för barn att födas på sjukhus.
Rubbat förtroende
Socialstyrelsen fortsätter med ”ingen visad skillnad” i sina uppdaterade riktlinjer 2025 respektive 2026 och tar varken hänsyn till de nya forskningsrönen eller till att det är lagstadgat enligt såväl barnkonventionen, patientlagen som hälso- och sjukvårdslagen att vid beslut som rör barn ska särskilt beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Socialstyrelsens felaktiga omskrivning av SBU:s resultat har dessutom misstolkats till att det ”inte finns en ökad risk” bland annat av Barnmorskeförbundets styrelse och till och med av vetenskapligt skolade barnmorskor.
Vi måste kunna lita på att riktlinjer från Socialstyrelsen vilar på solid grund och är oberoende av särintressen. Våra regionpolitiker och beslutsfattare saknar ofta medicinska kunskaper och behöver korrekt information, som inte heller kan missförstås av vare sig allmänheten eller blivande föräldrar. Förtroendet för Socialstyrelsen, vår expertmyndighet för medicinska frågor, är rubbat. Det finns tecken på brister i medicinsk och vetenskaplig kompetens. Olyckligt, då Socialstyrelsen behöver återta sin tidigare ledande roll för att stärka den övergripande statliga styrningen av sjukvården.
Anna Rask-Andersen, professor emeritus, Uppsala universitet, leg. läk, ledamot av Läkarförbundets förbundsstyrelse
Torbjörn Karlsson, docent, leg. läk, revisor i Läkarförbundet