Sist jag spelade ”Halo” var det hemma hos min kusin, som kom från en Xbox-familj.
Jag minns de sena nätterna med skräpmat och sockerchocker som tog oss igenom hela natten.
När man axlade rollen som Master Chief på den mystiska ringplaneten och mejade ner utomjordingar för att avslöja vad Halo faktiskt är. Jag, som växte upp i ett Playstation-hushåll, ville verkligen kunna spela det ikoniska exklusiva spelet på mina egna villkor. Men det är inte förrän nu, 25 år senare, som det för första gången finns tillgängligt på Playstation.
Springer iväg – med sprint
”Halo Campaign Evolved” är inte helt troget originalet. Det kommer med små förändringar som faktiskt påverkar spelupplevelsen. Nu finns det fler vapen att använda, nya fordon att köra och nya fiender hämtade från senare delar i serien.
Det är ett försök att modernisera det 25 år gamla spelet, men samtidigt behålla varumärkets kärnidentitet. Detta har naturligtvis upprört många traditionella fans, men själv tyckte jag att energisvärden och gigantiska bränslekanoner bara gjorde spelet roligare.
Och på tal om traditionella fans är det många som också är frustrerade över att Master Chief nu kan sprinta. Det skruvar upp tempot rejält och passar bra in i den moderna skjutargenren.
Ingen PVP
Att plocka upp olika typer av vapen samt strategiskt använda granater och positionering känns lika tillfredsställande som för 25 år sedan. Något man nu kan göra tillsammans med andra spelare. En nyhet för ”Halo” är samarbetsläget. Med upp till fyra personer kan man nu spela sig igenom kampanjen och de olika banorna.
Trots samarbetsläget tappade man bollen helt när det kommer till att inkludera ett spelläge där man möter varandra i klassisk PvP. Samarbete i all ära, men att få skjuta sina vänner i en högintensiv strid var ju något man kunde göra redan i det allra första ”Halo”-spelet. I dag förlitar sig många skjutspel på att vänner och ovänner ska ta kål på varandra. Det hade fått titeln att kännas som något mer än bara en nyversion med några extra tillägg. I stället har utvecklarna lagt till nya uppdrag som ska utspela sig före själva Halo-incidenten.
Det är dock inte bara i spelmekaniken som man har gjort ändringar, det märks självklart även på grafiken. För det mesta behåller man ”Halo”-estetiken och det finns delar som verkligen är otroligt vackra, framför allt i utomhusmiljöerna. Dessvärre är kvaliteten ganska ojämn.
Inne i de mörka korridorerna ser man rymdskeppens ytor antingen blänka alldeles för mycket eller vara alldeles för korniga. Man skiftar snabbt mellan fantastiskt vackra miljöer och väldigt tråkiga korridorer, vilka ändå utgör en stor del av upplevelsen. Jag upplevde dessutom att bildfrekvensen dök under alla större slag, vilket lämnade en ganska dålig eftersmak.
Känns nästan komiskt
Att få spela ”Halo” på Playstation känns nästan komiskt just nu. Varken Xbox eller Playstation har sin bästa period.
Xbox befinner sig mitt i en omorganisering där Microsoft har skurit ner på flera tusen tjänster. Samtidigt får Playstation hård kritik från sina användare efter beskedet att de ska sluta producera fysiska skivor. Tajmingen är nästan konspiratoriskt bra.
Men även om jag som liten verkligen ville spela ”Halo”, precis som många andra, har jag svårt att se vem som faktiskt bad om ännu en nyversion. I mitt huvud kan det inte handla om något annat än att man vill introducera Master Chief för en hel generation spelare, eller helt enkelt klämma ut den sista kronan från Playstation-spelarna. Samtidigt känner jag mig kluven, för det är ju ett kul spel. Men vi vet redan att ”Halo” är bra, så varför inte satsa på något nytt och bygga vidare på varumärket? Gamla spelserier som ”God of War” eller ”Doom” har lyckats förnya sig själva och släpper nya titlar som lockar in spelarna i deras världar. I ”Halo” är det däremot mest nyversioner och nostalgi som drar vagnen framåt.
Med det sagt tror jag ändå att många som aldrig tidigare har upplevt ”Halo” kommer att ha några riktigt roliga timmar framför sig. Att få uppleva ett gammalt mästerverk i ny skepnad når förstås inte upp till originalets banbrytande höjder, men det bjuder fortfarande på god underhållning, även om det känns en smula onödigt.