Teater
”Liljecronas hem”
Västanå musik och teater
Manus och regi: Leif Stinnerbom, efter Selma Lagerlöf
Kompositör och musikansvarig: Magnus Stinnerbom
Koreografi: Jimmy Meurling
Dramaturgi: Susanne Marko
Scenografi: Mårten Nilsson
Med: Rolf Degerlund, Hanna Kulle, Margit Myhr, Lasse Qvarnström, Mirja Burlin, Lasse Carlsson, Brittinger Ekelund, Daniel Lindman Agorander, Edith Nilsson, amatörskådespelare samt skådespelare från Unga Västanå
Speltid: 3 timmar inklusive matpaus, spelas t o m 5 september
Vad är ett hem? Vad är det som utgör känslan av att vara hemma och finna sig till rätta där? I tider när tillvaron gungar och många plötsligt förvisas från de hem de funnit, finns det anledning att fundera.
För Selma Lagerlöf var urhemmet Mårbacka och förlusten av gården, när fadern misslyckades med att sköta den, skapade en djup sorg. Desto större blev lyckan när hon med Nobelpriset i litteratur, som hon fick 1909, hade pengar nog att kunna köpa tillbaka Mårbacka.
I det känsloruset skrev hon romanen ”Liljecronas hem” (1911), som är grunden för årets sommarföreställning hos Västanå musik och teater, i Berättarladan i Rottneros.
I Selmas fantasi heter gården Lövdala och på sitt sedvanliga vis kryddar hon historien med sagans magi och outgrundliga sammanhang. Boken är spretig, ett myller av berättelser med inspiration från händelser och personer som det talats om i familjen och trakten runt Mårbacka. I grunden handlar det om att hitta hem i den man är.
Konflikten mellan den godhjärtade dottern och den elaka styvmodern uttrycks i handgriplig dans
Västanås föreställning lyckas förvånansvärt bra knyta samman de olika trådarna. Somligt är förstås bortrensat, annat blir bara korta glimtar, ibland som väl genomförd pantomim. Leif Stinnerboms manus och regi, liksom Magnus Stinnerboms musik, går rakt på känslorna och låter dem hålla allting samman i starka, fysiskt uttrycksfulla bilder. ”Liljecronas hem” blir en svindlande kväll om kampen mellan gott och ont där musiken och dansen, följsamt koreograferad av Jimmy Meurling, står för mycket av berättandet. Scenografen Mårten Nilsson tar fasta på Berättarladans rymd, bygger på höjden och rensar golvet för dans. Inger Hallström Stinnerboms konsekventa kostymer spelar som vanligt en viktig roll.
Allt börjar i en oro. Ett klirrande och en sorgsen flöjt sätter stämningen. Musiken leder oss hela tiden när jungfrun Raklitz (Hanna Kulle) nästlar sig in på Lövdala och gifter sig med prästen Lyselius (Rolf Degerlund). Hon förvandlar den ljusa tillvaron hos prästen och hans dotter Maja Lisa (Margit Myhr) till grym exercis. Konflikten mellan den godhjärtade dottern och den elaka styvmodern uttrycks i handgriplig dans. Lika tydlig blir kärlekens kraft när Maja Lisa och den vilsne musikanten Sven Liljecrona (Lasse Qvarnström) i hypnotiska cirklar närmar sig varandra, redan vid det första mötet.
Så blir också pannkakan ett medel för sanndrömmar
Västanås tappning av ”Liljecronas hem” lyfter kvinnornas berättelser. Margit Myhrs genomlysta Maja Lisa är det godas centrum, med ljuvliga piruetter runt hela scenen. Hanna Kulles Raklitz är ond in i märgen men spelad med en lojalitet som komplicerar karaktären. Länken mellan det onda och goda blir Lilljäntan Nora – fint gestaltad av Mira Stinnerbom från Unga Västanå. Hon ser vad som sker och står rakryggad upp för sanningen. Tjänstekvinnorna sliter med spinning, effektfullt gestaltat i koreografi med stora grottekvarnshjul. Moster Margareta (Mirja Burlin) och Mormor Beata (Brittinger Ekelund) tillför klok omsorg.
Scenen med drömpannkakan är äkta samarbete mellan generationerna; mormor, Maja Lisa och Lilljäntan Nora måsta alla hålla i redskapen. Så blir också pannkakan ett medel för sanndrömmar. Maja Lisa hjälper Sven Liljecrona att hitta sitt hem i musiken och hela Berättaladan badar i ett storslaget, förklarat ljus.