Statsvetare om quislingdramat: ”Sandlådeeffekt – alla riskerar dras med”
Richard Jomshof (SD) kallade både S-ledaren Magdalena Andersson och Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg för quislingar – och resultatet blev kritikstorm.
En förväntad och beräknad sådan, enligt politiske experten Henrik Ekengren Oscarsson.
– Demonisering av motståndare engagerar de egna, säger han.
Det var på måndagen som Richard Jomshof, riksdagsledamot och ledamot av SD:s partistyrelse, lade upp en bild på X där den norske politikern Vidkun Quisling sammanfogats med en bild på Anders Lindberg, med texten ”Mannen till vänster är Quisling. Mannen till höger är en quisling.”
Quisling utnämnde sig till regeringschef under den tyska ockupationen under andra världskriget. Han dömdes till döden för landsförräderi och mord och avrättades 1945 – namnet har sedermera blivit synonymt med just landsförrädare.
Under tisdagen har reaktionerna varit kraftiga. Såväl Magdalena Andersson (S) som statsminister Ulf Kristersson (M) och övriga ledare för riksdagspartierna har fördömt Jomshofs kommentarer.
Något som oroar varken Richard Jomshof eller Sverigedemokraterna i någon högre grad, enligt Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap med inriktning på valforskning vid Göteborgs universitet.
– Jomshof vet precis vad han gör, han kan sätta klockan efter de publiceringar som den här typen av utspel ger, säger han.
Partiledaren Jimmie Åkesson skrev på Instagram att man inte ”behöver ta till överord i debatten”, vilket även gäller Richard Jomshof.
”Överord tenderar att skymma det centrala i budskapet. Dessutom mår debatten alltid bäst av saklighet och hövlighet.”
Han avslutade dock med:
”Med det sagt: Aldrig har väl krokodiltårar varit mer passande”.
Enligt forskaren kan man tolka utspelet som en slags startsignal för en ny fas i valrörelsen.
– Demonisering av motståndarna är ett sätt att engagera de egna och att snabbt öka intresset. Alla märker att nu är det snart val.
Men det finns också risker med den typen av retorik.
– Människor som inte är så engagerade tycker att allt bara är käbbel, man kan säga att det skapas en sandlådeeffekt som alla riskerar att dras med i, säger Henrik Ekengren Oscarsson.
Det är skralt på forskningsområdet när det gäller Sverige, men i USA är ”negative campaigning” – att fokusera på svartmålning av konkurrenter – väletablerat.
– Man har sett att en effekt är att det kan leda till större splittring bland människor. Grupper som redan tycker illa om varandra gör det ännu mer, vilket är skadligt för demokratin.
– En annan är lägre förtroende för politiken som helhet. Om politiken är en förtroendebransch så skadas den när politiken som samtal bara uppfattas som käbbel.
Ett fortsatt högt tonläge är att vänta när partierna växlar upp inför riksdagsvalet i september, enligt forskaren.
– Man får räkna med att det kommer att bli hårda tag och det är inte anmärkningsvärt i sig. Men om man ska demonisera sina motståndare kan man väl göra det med lite humor och finess. Det går nog att uppnå samma intresse och mobilisering utan den här typen av fantasilöshet. Min förhoppning är att vi inte går in i quisling-valet, säger Henrik Ekengren Oscarsson.