ARTIKELN I KORTHET
I torsdags satt familjen Dufflin och åt middag utomhus på sin gård i Järlåsa utanför Uppsala.
Plötsligt kände de regn i luften.
– Vi ändrade planerna så jag gick in för att bada barnen och min man skulle köra in bilen i ladan för att mecka lite. Men när han då kommer in för att han ska hämta bilnyckeln bad jag honom att stanna inne för att hjälpa med barnen, säger Anna-Cecilia Dufflin.
Drygt tio minuter senare kom ett oväder.
– Det åskade och började hagla. Det är det sjukaste vädret jag någonsin har sett. Och trots att vi var inne så kände jag ändå rädsla för att det var ett väder jag aldrig har sett, säger hon.
Föräldrarna fortsatte att göra i ordning sina barn efter badet.
– Och sen hör vi ett jättekonstigt brak och jag kände direkt: ”Det där lät dyrt”, säger Anna-Cecilia Dufflin.
”Som plockepinn”
Anna-Cecilia uppskattar att stormen pågick runt en halvtimme – och vände direkt till vindstilla och strålande sol.
När de gick ut insåg de direkt att deras lada hade kollapsat.
– Vi blev väldigt chockade. Det går inte att rädda någonting eller dess innehåll. Ingenting som sitter där det ska, den är helt plockepinn, säger hon.
Ladan – som är runt 100 år gammal men renoverad – hålls upp av kraftiga timmerbalkar som stärktes för ett par år sedan. Enligt Anna-Cecilia blev de förbluffade över att just den föll, medan deras andra byggnader stod kvar.
– Vi har ett magasin bredvid ladan som vi har bedömt är i sämre skick och lagt mer resurser på att laga. Vi förstod ingenting. Barnens plastleksaker stod kvar på gården. Vi har en spade som är lutad mot en lyktstolpe och den stod kvar, men hela ladan är väck.
”Tio minuters marginal”
Under måndagen har försäkringsbolaget varit på plats för att inspektera ladan.
– De sa att skadan kan jämföras med en brand, för allt där inne lär vara förstört, säger Anna-Cecilia.
I nuläget vågar de inte försöka gå in i ladan – där de bland annat förvarat två kylskåp, en billyft och verktyg. I stället ska de lyfta bort bråtet med grävmaskin.
– Det är som att jag ser hur pengarna bara tickar framför mina ögon. Jag har aldrig förstått hur stor den faktiskt är och hur mycket den innehåller förrän den låg på marken, säger hon.
Samtidigt är Anna-Cecilia tacksam att hennes man befann sig inomhus under stormen.
– Jag är så glad att han stannade inomhus när han kom in för att hämta bilnyckeln. Planen var ju egentligen att han skulle vara i ladan, det handlar om en tio minuters marginal, säger hon.