Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | BRÄNDER
Europa brinner. I Frankrike och Spanien har omfattande skogsbränder tvingat hundratusentals människor att lämna sina hem eller söka skydd. Extrem värme, torka och vattenbrist har förvärrat läget.
Sverige har varit förskonat från stora skogsbränder i år, men vi har fortfarande mycket stor eller till och med extremt stor risk för skogsbränder i stora delar av landet. De stora skogsbränderna 2018 förödde 25 000 hektar. Likväl är det märkligt tyst om riskerna och vad vi kan göra för att hantera dem.
När skogen brinner okontrollerat går inte bara träd förlorade. Enorma värden går upp i rök; virke, investeringar i föryngring och skötsel, infrastruktur, lokala företag och samhällsservice påverkas. Mängder med människor kan tvingas lämna sina hem och utsätts för stora hälsorisker. För en skogsägare kan decennier av arbete försvinna på några timmar. Dessutom går stora mängder koldioxid upp i atmosfären.
Fortfarande betraktas skogsbränder som ett tillfälligt väderproblem, något för räddningstjänsten, grillförbud och väderappar, snarare än en strukturell fråga där vi faktiskt kan förebygga både risker och alltför stora skador.
Med klimatförändringen ökar dessutom riskerna också för Sveriges del. Vi behöver naturligtvis öka vaksamheten här och nu, visa större försiktighet och ha en fungerande beredskap. Men vi behöver också anpassa skogsbruket för mer resilienta skogar.
Här spelar certifieringssystem som FSC en roll. Ansvarsfullt brukade skogar med större lövinslag, variation i ålder och struktur samt bevarade våtmarker är inte bara viktiga för biologisk mångfald. De kan också bidra till bättre motståndskraft mot torka, brandrisk och andra störningar. FSC:s kärnprinciper innehåller även ett krav på att bedöma risker från naturhändelser, som okontrollerade skogsbränder, och att vidta åtgärder som minskar den negativa påverkan av dem.
FSC International pekade nyligen på detta i artikeln ”Wildfires: Responsible forestry as a risk mitigation tool”. Där lyfts ansvarsfullt skogsbruk fram som ett verktyg för att minska risker kopplade till skogsbränder. FSC International betonar att certifiering globalt innebär att skogar sköts på sätt som skyddar ekosystem och stärker skogarnas resiliens.
Det innebär naturligtvis inte att certifiering ensamt kan stoppa bränder. Men det spelar roll hur vi brukar skogen. Skogslandskapets struktur spelar roll. Olika trädslag spelar roll. Vatten i landskapet spelar roll, liksom hänsyn till naturen.
Det är ett perspektiv som behövs i den svenska debatten. FSC:s hållning har alltid varit att naturhänsyn och produktion inte är varandras motsatser. Det stärks av ett medvetet riskperspektiv. Om en skogsbrand får fotfäste så kan hela skogen förstöras och enorma värden går till spillo.
Riskperspektivet talar för ett större samförstånd mellan olika intressen i skogen.
FSC:s svenska skogsbruksstandard innehåller redan flera viktiga byggstenar. Certifierat skogsbruk ska ta hänsyn till landskapets karaktär, bevara ekologiska samband, lämna hänsynsytor, kantzoner och trädgrupper samt skydda miljöer med höga naturvärden. Standarden ställer krav som bidrar till variation, lövinslag, vattenhänsyn och skydd av våtmarker och vattenmiljöer.
Detta är i första hand krav för biologisk mångfald, ekosystem och långsiktigt ansvarstagande. Men i ett varmare och torrare klimat får de en bredare betydelse.
Lövträden är ett tydligt exempel. FSC:s krav innebär att naturligt förekommande lövträd ska gynnas och bevaras vid skogliga åtgärder. Löv ska inte systematiskt röjas bort för att skapa ensidiga gran- eller tallbestånd. Det är viktigt för den biologiska mångfalden, men också för skogens motståndskraft.
Lövinslag kan bryta upp barrdominerade landskap, bidra till fuktigare mikroklimat och skapa större strukturell variation. I ett skogslandskap som ska klara torka, skadegörare och brandrisk är lövet inte dekoration. Det är infrastruktur för resiliens.
Samma sak gäller vatten. Ett torrare landskap är ett mer sårbart landskap. Våtmarker, bäckmiljöer och naturligt fuktiga partier är inte hinder i skogen. De är funktioner i landskapet. FSC innebär inte ett generellt förbud mot all dikesrensning eller alla dikningsrelaterade åtgärder, men riktningen är tydlig: vattenmiljöer och våtmarker ska behandlas med varsamhet.
I ett varmare klimat kommer vi att behöva mer sådan varsamhet, inte mindre.
I den pågående revideringen av FSC:s svenska skogsbruksstandard har klimatanpassning en tydlig plats. Tillsammans med arbetares och urfolks rättigheter är biologisk mångfald, landskapsvariation, lövinslag, vattenhänsyn och riskbedömning kärnan i ett ansvarsfullt skogsbruk. Detta synliggör sambandet mellan biologisk mångfald, ekonomi och resiliens mot allvarliga storskaliga störningar i skogsekosystemen, som till exempel omfattande skogsbränder.
Det bör dock noteras att brand också har ekologisk nytta och att FSC därför har krav på kontrollerade bränder, det vill säga naturvårdsbränningar och hyggesbränningar.
Förebyggande arbete är inte gratis. Men det är betydligt billigare än att betala för katastrofen efteråt.
Sverige behöver förmodligen fler flygplan, helikoptrar och fungerande räddningsinsatser när skogsbränderna väl kommer. Men om hela branddebatten börjar där har vi redan misslyckats.
Brandrisk är inte bara en fråga för räddningstjänsten. Det är en fråga för skogsbruket, markägarna, industrin, politiken och certifieringen.
Vi kan fortsätta behandla skogsbränder som undantag och hoppas att nästa torra sommar passerar utan katastrof. Eller så kan vi börja bygga skogslandskap som är mindre sårbara.
FSC Sverige driver på för det senare. För ett hållbart skogsbruk som inte är resilient är inte hållbart på riktigt.
Anders Esselin
styrelseordförande FSC Sverige