Richard Jomshof och Björn Söder har varit oppositionens bästa valarbetare. Med storbråket säger något om valrörelsens relativa tomhet – partiernas sakpolitik kan inte konkurrera.
Detta är det sista Ulf Kristersson behövde. Efter Expressens avslöjanden om hur den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau hyllat en lokal ledare för terrorstämplade al-Aqsamartyrernas brigader, som dömts för att ha legat bakom dåd där flera barn dödades, låg fokus på Magdalena Anderssons regeringsunderlag. Med Richard Jomshofs inlägg i sociala medier om Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg, och senare om Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson, hamnar fokus i stället på statsministerns tilltänkta regeringspartner.
Är det yttrandefrihet att få kalla sina meningsmotståndare för landsförrädare? Eller är det ett förtäckt hot om vad som hände med den norske kollaboratör som gett upphov till begreppet? Quisling avrättades.