Ett dovt grymtande hörs över fältet. Först kommer en gris springande, sedan flera. De stannar några meter bort, nosar i luften och fortsätter mot en hög vitkål som ligger utslängd i gräset.
– De tror att alla som kommer hit har mat med sig, säger bonden Johan Larsson.
Grisarna lever ute året om. Mellan hagarna löper elstängsel som flyttas när marken behöver vila. På vintern söker grisarna skydd i halmfyllda hyddor. Under sommaren bökar de efter rötter, gamla jordärtskockor och mask i den skånska lerjorden.
För en besökare är det lätt att tro att gården är ekologisk. Frågan ”Är ni Kravmärkta?”, ställs ofta i Johan Larssons och Christina Torstenssons gårdsbutik på Ekebo Gård. Men svaret är nej.
Samtidigt är gården långt ifrån främmande för certifieringen. Nötköttet och delar av rotfruktsodlingen är Kravmärkta. Det är just grisproduktionen som Johan Larsson och Christina Torstensson har valt att hålla utanför.
Sedan toppåret 2021 har antalet ekologiska grisproducenter i Sverige minskat med över 50 procent. Inflation, stigande foderkostnader och en svag marknad gjorde att många lade ner eller ställde om.
Oskar Karlsson driver en Kravmärkt grisgård utanför Enköping och är styrelseledamot i föreningen Jord på trynet. Han beskriver 2022 och framåt som ett tvärstopp.
– Marknaden dog nästan över en natt. När folk fick mindre pengar i plånboken valde många bort det dyrare köttet, säger han.
Ekologisk grisproduktion kostar mer. Fodret är den enskilt största utgiften och marknaden är liten.
– Man kan enkelt säga att den är mer än dubbelt så dyr att ta fram som en konventionell gris, säger Oskar Karlsson.
Christina Torstensson rycker på axlarna.
– Utegrisar eller inga grisar alls, säger Christina Torstensson.
I över 20 år har hon haft utegrisar. Något annat har hon aldrig velat hålla på med.
– Har du varit i ett innegrisstall? Man kan ju inte andas när man kommer ut. Man hostar hela dagen.
Grisar kan inte svettas.
– När temperaturen stiger lägger de sig i gödselrännorna för att svalka sig. Har de inte gyttjebad så kokar de ju, säger Christina Torstensson.
Hon säger att hon sällan läser grisbranschens facktidningar längre.
– Det handlar bara om hur fort man ska föda upp dem, hur mycket pengar man ska tjäna. Kan du föda upp dem tre dagar fortare så får du in nya grisar tre dagar tidigare. Vårt mål är ju att föda upp dem långsammare.
– Det blir en helt annan smak, fyller Johan Larsson i.
Konventionell grisuppfödning
• Svenskar äter i genomsnitt 29 kilo fläskkött per år.
• Omkring 2,5–2,6 miljoner grisar slaktas i Sverige varje år.
• De flesta svenska grisar föds upp inomhus. De slaktas i snitt efter sex månader.
• Grisarna ska hållas lösgående och ha tillgång till en torr liggplats med strö samt material att böka i.
• Svensk djurskyddslagstiftning förbjuder rutinmässig svanskupering.
Källa: Jordbruksverket.
Han pekar mot nästa hage. Om några dagar ska stängslet flyttas igen.
Grisarna rör sig mer och äter mer. Hagarna flyttas när marken behöver vila. Foder ska köras ut.
– Arbetskraften är den dyraste varan. Det är jag och Christina som gör jobbet, säger Johan Larsson.
För grisproduktionen har de däremot valt att stå utanför Kravmärkningen.
På Kravmärkta gårdar ska grisarna utfodras med ekologiskt foder och en betydande del ska komma från den egna gården eller från ekologiska samarbeten.
I stället köper de in åkerbönor och ärtor från skånska gårdar.
– Jag väljer noga ut vilka åkrar det ska komma från för att falukorven ska smaka som den ska, säger Johan Larsson.
Johan Larsson tycker att vissa regler inte leder till den mest hållbara lösningen.
– Jag tycker inte det känns särskilt ekologiskt att importera ekologiska sojabönor från Sydamerika när vi kan odla bönor och ärter här hemma. Om grisproduktionen ska vara Kravmärkt kan jag inte ge grisarna avrens från grannens vitkål.
Oskar Karlsson på Jord i trynet ser det inte på samma sätt.
– Det är jätteroligt när producenter släpper ut grisarna. Men reglerna omfattar också bland annat ekologiskt foder, hur fodret produceras och hur hela gården drivs.
På Ekebo gård fortsätter grisarna att böka. Bakom Christina Torstensson plumsar en av grisarna ner i gyttjebadet.
– Det är bättre att inte äta kött så ofta och äta bra kött när man väl äter kött, säger Christina Torstensson.
Kravmärkt grisproduktion
• Kravmärkta grisar ska kunna vara ute året om. Under sommaren ska de kunna beta, böka och svalka sig i gyttjebad.
• Grisarna ska äta Kravmärkt foder. Minst 50 procent av fodret ska produceras på den egna gården eller i samarbete med andra ekologiska lantbruk.
• Suggor ska kunna ”bygga bo” inför grisningen och smågrisarna ska ges möjlighet att dia suggan längre än i konventionell produktion.
• Grisarna ska kunna utföra naturliga beteenden, som att böka och söka föda, och att bonden ska arbeta systematiskt med djurens hälsa.
• Endast omkring en procent av grisarna i Sverige hålls ekologiskt.
Källa: Krav, Jordbruksverket