INSÄNDARE. När en hund dödar en annan hund, eller till och med en människa, leder händelsen inte till straff enligt tillsynslagen. Mot den bakgrunden bör dödliga angrepp på hund kunna anmälas och prövas som djurplågeri, skriver Sirkku Sarenbo.
När en hund biter ihjäl en annan hund anmäls händelsen ofta som skadegörelse eller brott mot lagen om tillsyn över hundar och katter.
Vid rubricering som skadegörelse reduceras den dödade hunden till förstörd egendom. Samtidigt brister denna rubricering i sak, eftersom skadegörelse är ett uppsåtligt brott, medan hundinnehavarens handlande i dessa fall normalt rör oaktsamhet.
Inte heller tillsynslagen ger i regel någon straffrättslig effekt. Straff aktualiseras först vid överträdelse av ett tidigare myndighetsbeslut, eller i vissa situationer när hundar ofredar eller skadar vilt. När en hund dödar en annan hund, eller till och med en människa, leder händelsen i sig däremot inte till straff enligt tillsynslagen.
Svensk hundlagstiftning reagerar hårdare mot när vilt riskerar att skadas av hund än när en hund faktiskt dödas av en annan hund. Hundinnehavarens aktsamhetsplikt gäller inte passiv i efterhand, utan ska vara aktiv och förebyggande.
Den som har hand om hund förutsätts göra riskbedömningar, anpassa kontrollen och skötseln efter hundens egenskaper och vidta effektiva åtgärder i miljöer där skada kan förutses. När en hund angriper och dödar en annan hund är det just den risk som tillsynsansvaret är avsett att förebygga som har realiserats.
Hundar tillmäts ett särskilt affektionsvärde, vilket speglas i att hundinnehavare ofta är beredda att betala veterinärkostnader långt över djurets marknadsvärde. Trots detta sker oftast ingen straffrättslig prövning. Ärendet lämnas ofta över av polisen till länsstyrelsen som ett förvaltningsärende.
Detta skapar ett rättsligt tomrum där allvarliga och ibland upprepade hundangrepp på andra hundar inte möts av straffrättsligt ansvar. Lidandet hos angripna hundar och dess innehavare osynliggörs och skyddet av den hund som orsakat skadan prioriteras snarare än att ge den skadelidande upprättelse och skydd mot upprepning.
Detta är en inkonsekvens i rättssystemet. En person kan få sin hund omhändertagen eller avlivad på grund av hög risk för skada, men anses samtidigt inte ha begått något straffrättsligt relevant när hunden dödat ett djur som inte räknas som vilt.
Dessutom fokuserar det rättsliga hanteringssystemet för hundrelaterade skador uteslutande på den enskilda hundinnehavaren, medan uppfödning, avel, marknadsföring och försäljning lämnas utanför. Hunden betraktas som en sak i juridisk mening, men utan de ansvarskedjor som annars finns för produkter som kan utgöra en risk, och där ansvar inte bara handlar om ersättning i efterhand.
Utan rättsliga konsekvenser förlorar aktsamhetskravet sin betydelse. När en hund dödas av en annan hund på ett sätt som är förutsebart givet riskerna, men ändå behandlas som en olyckshändelse, skadas inte bara det enskilda djuret utan också människors grundläggande tillit till att rättsordningen tar våld på allvar. Och rätten behöver inte döma, men måste våga pröva.
Mot den bakgrunden bör dödliga angrepp på hund kunna anmälas och prövas som djurplågeri i väntan på en mer ändamålsenlig reglering som ett särskilt vållandebrott mot djur.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare