Det har snart gått tre år sedan Richard Flinck diagnosticerades med cancer och fick en dyster prognos från läkarna som menade att han bara hade ett par månader kvar i livet.
Åren som gått har präglats av sjukhusbesök och oklara besked.
– Jag har varit inlagd i mer eller mindre tre år och sen så varit utskriven några dar, men det fungerar ju inte, säger Richard Flinck från sjukhussängen.
Den tidigare medieentreprenören har lever- och tarmcancer, men lever också med diabetes och lungemfysem.
Han väntar på en canceroperation – precis som han gjorde när Expressen besökte honom i hans lägenhet på Södermalm i juni förra året.
Flinck är för svag för att opereras och för tillfället behandlas han enbart med insulin.
– I övrigt så ingenting alls. Och det beror ju inte på att de är slöa och slappa och likgiltiga, vilket de är ibland ändå, men det beror på att det inte är så mycket att göra, säger han.
Nu överväger läkarna att behandla honom med cellgifter, men i nuläget är han också för svag för det.
”En grotesk sak att säga, men jag har ju vant mig”
Richard Flincks mentala hälsa går upp och ner. Läkarna har sagt att han kanske bara har en månad kvar att leva, men det skulle lika gärna kunna vara tre år.
– Det känns som en grotesk sak att säga, men jag har ju vant mig. Jag menar, tre år, man kan ju inte ligga och gnälla i tre år. Det är vad det är, konstaterar han.
På sjukhuset fördriver han tiden med att läsa och titta på film. Han har börjat läsa om böcker som han redan läst, vilket han beskriver som ett kärt återseende.
Hur mycket hopp har du om en ljus framtid?
– Om jag ska vara ärlig så är det mig ganska egalt. Antingen blir det så eller så blir det inte så. Jag har gjort så pass mycket i mitt liv så på den sidan är jag rätt nöjd, säger han.
Trots sin dåliga hälsa håller han just nu att arbeta med en podcast, men han kan inte dela några detaljer.
Sagt upp kontakten med Thorsten Flinck
Det är ensamt för Richard Flinck, men ensamheten är ingenting nytt för honom.
– När jag bodde i Frankrike kunde det gå månader utan att jag träffade folk. Så det har jag inga problem med. Jag var nog väldigt förberedd, utan att jag visste det, på en sjukhustillvaro.
Han har dock några vänner som besöker honom. Någon familj har han inte kontakt med.
Hur är det med Thorsten? Kommer han förbi någonting?
– Nej, vi har ingen kontakt alls, säger han och konstaterar att det inte hänt något särskilt mellan bröderna.
– Thorsten är Thorsten. Han tycker säkert att jag är jag. Vi sågs inte på 25 år och... för mig får det gärna ta 25 till.