Släktet som grodorna tillhör har det latinska namnet Rhombophryne och kallas diamantgroda eftersom kroppsformen liknar en romb.
– Namnet är lite ironiskt. Grodor glimrar inte som diamanter men däremot kan man behöva gräva lite för att hitta dem, säger Mark D. Scherz, herpetolog och den som ledde studien.
Kartlagt grodorna
Det är Statens naturhistoriske museum i Danmark som tillsammans med ett internationellt forskarlag kartlagt grodorna på Madagaskar. Studien har tagit tolv år och bland annat krävt avancerad dna-sekvensering.
– Vi har gått igenom gamla museiarkiv och jämfört med nytt dna för att avgöra vilka arter som var oupptäckta, säger Mark D. Scherz.
En annan anledning till att det har tagit tid är att grodorna kan vara svåra att hitta.
– Du måste vara på rätt plats vid rätt tillfälle och ibland ser du dem inte när de gömmer sig under löven. Man får spetsa öronen.
Kan finnas hundratals till
Flera av arterna tros vara utrotningshotade och forskarnas förhoppning är att upptäckten ska innebära ökad kunskap om djurens livsmiljö.
– Genom att hitta de här arterna har vi fått mer förståelse för hur de lever och hur de ska skyddas, säger Mark D. Scherz.
Forskningsprojektet är nu avslutat men han tror att det kan finnas anledning att återvända till skogarna i Madagaskar.
– Det kan finnas hundratals arter kvar att upptäcka. Jag brukar skoja med mina kolleger och säga att vi aldrig får pensionera oss.