Hängt på sommarkrog under semestern? Såg du kocken som lagade maten du åt? Eller var det färdiga komponenter där bröd tinades, sås kom ur en burk och kyckling värmdes i mikron?
Restaurangekonomi är komplex, få krogar kan laga allt från grunden. Färdiga komponenter kommer in av ekonomiska och praktiska skäl.
Frågan är samtidigt vad som händer om själva kunskapen om maten försvinner. När kocken inte längre kan göra såsen, restaurangägaren saknar förståelse för kökets logik, utbildningar brister i kunskap om råvaror, förädling och ekonomi.
Samma sak pågår i våra hem.
Sverige bygger upp sin livsmedelsberedskap. Vi talar om lager, transporter och leveranskedjor. Men om elen försvinner, transporterna stannar eller de färdiga produkterna inte når fram måste någon fortfarande kunna förädla råvarorna till mat.
Den kunskapen håller på att gå förlorad, både i restaurangerna och hemma.
Färdigprodukter i recepten
Beredskap är också att känna igen en råvara och kunna laga något av det som finns. Att baka ett bröd, koka en soppa och ta vara på rester. Det är värt att fundera över vad vi fortfarande kallar matlagning och vad vi lär oss av den.
Tidningar som Buffé och liknande publikationer läses av miljoner. De skulle kunna lära oss om råvaror, smaker och matlagning. Allt oftare möts vi i stället av recept som:
Köp en färdig produkt. Blanda den med en annan. Toppa med nåt ur en tredje förpackning.
Och så mjukglassen som kvällstidningen puffade för:
Köp ett paket vaniljglass. Vispa den mjuk. Spritsa den i en strut.
Här går väl ändå en gräns, vem kan kalla det ett recept?
Prova att göra glassen i stället. Av grädde, mjölk, ägg, socker och vanilj. Ingredienser som går att känna igen och förstå varifrån de kommer.
Det handlar också om vad vi själva köper.
En ingefärsshot i plastflaska vid kassan, en törstsläckare berikad med vitaminer, kanske proteinpudding som lovar hälsa och energi medan råvaran snudd på försvunnit bakom bearbetning och förpackning.
Det har nog de flesta.
Nej, en kock behöver inte baka varje bröd eller göra varje sås från grunden. Men rimligt är att förstå råvarorna, kunna bedöma kvaliteten och veta när det är bättre eller billigare att laga själv.
När blev det självklart att en industri långt borta ska blanda dressingen, baka brödet, göra såsen och sälja i små förpackningar med löften om enkelhet och hälsa?
Gå in på Coop, Willys, Lidl eller vilken matbutik som helst och försök hitta något lunchaktigt att äta. Märkligt lite känns som råvaror.
Plastlådor, wraps och färdigblandningar. Produkter sammansatta av andra produkter.
Medan allt är ätfärdigt vet allt färre vad det är vi äter, hur det har blivit till eller hur vi skulle kunna göra det själva.
Nej, en kock behöver inte baka varje bröd eller göra varje sås från grunden. Men rimligt är att förstå råvarorna, kunna bedöma kvaliteten och veta när det är bättre eller billigare att laga själv.
Det gäller också hemma. Kunskapen behöver finnas kvar. Annars bygger vi upp materiell beredskap samtidigt som den mänskliga förmågan försvagas.
Det här är ingen uppmaning att sluta köpa pizza och hamburgare, frågan är hur mycket av vår egen förmåga vi är beredda att lämna ifrån oss.
Andrea Hartmann Jovell, med erfarenhet av utbildning och utveckling inom besöksnäringen
Matts Johansson, entreprenör inom mat och dryck, tidigare ägare daMatteo, Garveriet och Jernbruket